29 augusti Åter till paradiset I torsdags tog vi en tur till paradiset och hälsade på Annika och dansöserna. Färden gick åter med tåg och Mickey var lika duktig igen så nu kan jag bara konstatera att det här är en situation och miljö som guldklimpen klarar galant. När vi skulle kliva av tåget hamnade Chaplin med båda bakbenen mellan tåget och perrongen, gud vad rädd jag blev! Men han kom upp utan någon skada. Jag kan inte förstå att det är acceptabelt med ett så stort mellanrum mellan perrongen och tåget, det måste ske massor med olyckor!
Annika mötte oss på stationen och busarna blev överlyckliga att se henne, nu började de förstå vart vi skulle. Väl framme i paradiset blev det ett glatt möte mellan hundarna. Mickey och Mimmi visste inte till sig av glädje och jag vet inte hur många varv runt grindstugan Mickey sprang denna dag, många blev det i alla fall.J
Mickey och Mimmi i lektagen.
Efter fika tränade vi lite ringträning, lilla Mimmi är så duktig och söt. Resten av gänget fick sitta bakom galler och vänta på sin tur, Chaplin tycker inte om att skaka galler. Prinsen fick komma ut först och springa några varv, sen var det dags för resten av gänget att ta sina turer.
Fina Mimmi tränar på att stå. Rör sig väldigt fint gör hon.
Chaplin tycker inte om att skaka galler.
Min underbaraste Prins!
När hundarna busat en stund tog Annika och jag en runda i skogen, alla fyrbenta fick stanna hemma för en välbehövlig vila. Vilken skog vi vandrade in i, det är som att gå rakt in i John Bauers sagovärld. Målet var att få med sig lite svamp och nog hittade vi svamp! Jag fick för första gången uppleva att marken lyste gul av kantareller och riktigt stora var de också! Gissa vem som var lyrisk? Vi passade också på att fota en del, jag med min lilla kamera och Annika med sin mega-superproffs kamera. J När vi kom in i en glänta kände vi en alldeles underbar doft, det doftande som en kombination av lavendel och vanilj. Efter att letat efter källan till doften kom vi fram till att det var några svampar som doftade, inte visste jag att svampar kunde sprida såna underbara dofter. Annika och jag har letat i våra svampböcker efter vad denna svamp heter och till utseendet är den identisk med en sidenticka men sidentickan ska tydligen bara växa på stammar och vi hittade dessa på marken... Någon som vet vad svampen heter? Jag får väl kallar den för sidentickas kusin... Jag fick i alla fall med mig nästan 1 kg svamp hem, mest kantareller och lite taggsvamp.
Riktig trollskog var det.
Perfekt exemplar på en gulkantarell. Liten liten groda, nästan svår att se.
John Bauers sagovärld. Sidentickas kusin?
En liten bro mitt i skogen, mysigt. Stubbegubben.
Lite senare tog vi itu med Mickeys rädsla för långtunnel/säcken, vi började med att korta ner den så att de skulle bli mer överskådligt för honom. Först var han väldigt rädd men efter att ha slängt in lite godis in i tunneln började han gå längre in och när Annika sen började locka på andra sidan så var det klart, han hade övervunnit sin rädsla. Till slut kunde jag hämta kameran och fota honom. När de andra hundarna kom ut var de mäkta förvånade över hur kort tunneln blivit.J
Till slut gick han fram... ...och tillbaka igenom tunneln.
Vad tog resten av tunneln vägen?
Annika och jag bestämde oss för att ställa undan tunneln ett tag så att Mickey fick smälta allt, när jag tittar upp ser jag att Annika står i tunneln och busar med hundarna. Det var länge sen jag skrattade så gott. Annika, du är för underbar! Vi kunde konstatera att guldklimpen inte var det minsta rädd längre.
Det har hänt något med tunneln... ...nä men det står någon i den...
Mickey tycker sig känna igen henne... ... så kom han på att det var ju Annika!
Man skulle kanske göra en kjol av den, säger Annika. Men vad har du där under? Undrar Mickey.
Så vandrade de vidare ut i skymningen..J
Vi avslutade dagen med lite middag, Mickey och Mimmi fortsatte och leka medan alfaparet Chaplin och Tilda höll vakt.
Håller vakt gör de äldre.
Alfaparet Tilda och Chaplin.
Gruppbild på flocken.
Sen var det dags att åka hem, vi var alla väldigt glada och nöjda och ganska så trötta. Tack Annika för åter en härlig dag hos er!
I helgen ska vi försöka ta det lugnt även om jag har en lång ”att göra-lista” som väntar men den ska nog låta vänta ett tag till. Busarna ska få träna och jag har en härligt spännande deckare som ligger och väntar på mig, så jag kommer nog hamna raklång på soffan med den i händerna. Hoppas att ni alla får en mysig helg!
25 augusti Bilder Nu har tiden bara farit iväg igen och jag inte hunnit uppdatera sidan som jag tänkt, vi har haft så underbara sensommar dagar här att jag knappt knäppt på datorn. Vi har fått lite bilder från vänner och så har jag förstås tagit fram kameran igen.J
Chaplin och jag har varit ute i skogen och spårat, det blev några korta motivationsspår och hans intresse är fortfarande lika stort till att spåra och jag går bakom honom håller i linan och bara njuter. Kan inte sluta fascineras över denna förändring men jag klagar inte, absolut inte! Annika har skickat några härliga spårbilder från vårt besök hos dem.
Prinsen spårade hela vägen... ...och hittade sin klöv.
En nöjd Prins.
I helgen kom också BrittInger, David (hennes son) och Linn (hans flickvän) förbi och hälsade på och passade på att kela lite med busarna. BrittInger är nu officiellt utnämnd till Mickeys gudmor och guldklimpen bara avgudar henne. Han blir alldeles galen av lycka när han får syn på henneJ och den kärleken är verkligen besvarad! Bilder blev tagna och denna gång var det inte jag som höll i kameran utan Linn. Tack Linn för de fina bilderna!
BrittInger och Mickey, äkta kärlek. Kompisarna David och Mickey.
Chaplin, han njöt av sitt ben. Här kommer jag! Mickey i fullfart till Linn.
En härlig bild på Linn och guldklimpen.
I söndags var vi på utställning i Vallentuna, Mickey och jag var där som hejaklack åt Katarina och Bart. Det blev perfekt träning för Mickey Mouse, till en början skällde han precis lika mycket som de flesta andra artfränder men efter en stund lugnade han ner sig, låg och tittade på allt och alla. Men en Irländsk varghund fick sig dock en rejäl utskällning, den var tydligen varken snygg eller i rätt storlek!J
Katarina och Bart väntar på domaren. För dagen dömde domaren en 2:a.
Snygg Bart i full koncentration.
Mickey studerar omvärlden.
De sista dagarna har vi varit ute på tomten och fixat och myst, solen har visat sitt vackra ansikte dagen lång. Prinsen har tagit sig en tupplur i gröngräset och Mickey har busat med alla sina leksaker, den roligaste leken enligt Mickey är tydligen den när han släpar ut alla leksaker och jag släpar in allt igen. Båda gjorde också klart för mig att de inte ville bli fotograferade denna dag så jag fick hitta andra objekt att koncentrera mig på som blommor och insekter.
Årets blomlåda består av rabatteterneller och pelargoner.
Blommorna har många besökare.
Bzzz, så landade humlan för...
...en bit mat.
Så vacker fuchsian är!
Perlagonen är en stor favorit.
Tänk att något så intet sägande kan förvandlas till en vacker blomma.
Purpurvindan har både mörkrosa... ...som ljusrosa blommor.
Bzzz, sa det och så landade humlan igen.
Igår var vi åter på ringträning hos Moa och nu börjar vi se resultat, Mickey var jätteduktig. Han klarade störningen väldigt bra även om han för dagen var riktigt busig och leksugen. Den här kursen har varit så bra för oss! Moa ger väldigt bra tips och är tydlig och rak, precis så vill jag att det ska vara då lär man sig som mest. Imorgon åker vi till paradiset igen och hälsar på Annika och dansöserna, vilket vi verkligen ser framemot!
17 augusti En dag i paradiset Mickey och jag har varit på vår första utställningsträning hos Moa Persson, väldigt givande och roligt. Jag har inte sprungit många vänstervarv i mitt liv och kände att jag behövde lite mer kunskap inom området. Katarina och Bart var också med på kursen och Annika kom dit med lilla Mimmi för att titta, det var ett perfekt tillfälle för Mimmi att börja sin socialisering. Väldigt bra tillfälle att träna på ”att titta men inte hälsa”, till en början tyckte alla tre att det var svårt men efter stund förstod hundarna vad som gällde. Mickey Mouse tyckte att det var riktigt roligt och jag fick en massa bra och nyttiga tips, så nu tränar vi för fullt.
I veckan som gick följde vi med Annika till hennes landställe och tassade rakt in i paradiset. Det var som att förflyttas till en helt annan värld och tid, så rofylld och lugn miljö. Hundarna var alldeles saliga av lycka, jag tror utan att överdriva att det var Chaplins allra lyckligaste dag. Om en hund kan le så log Prinsen hela dagen. Mickey fick tillbringa dagen med sin älskade Mimmi, där kan man verkligen tala om ”love, love, love”. De lekte hela dagen lång! Chaplin och Annika har en väldigt speciell relation och min lille Prins stortrivs i hennes sällskap, en hel del skönsång fick hon höra och Chaplin han fick några (ganska många tror jag att det blev...) godbitar att fylla sin evigt tomma mage. Chaplin var Annikas ständiga skugga, dit hon gick dit gick Chaplin!J
Grindstugan i paradiset.
Till en början följde alla Annika. Undrar om Annika är släkt med indianerna?
Vad har Mimmi i munnen? Undrar Annika Jaa, vad har hon i munnen? Undrar hela gänget.
Annika visar Chaplin att hon inget godis har... ...men Chaplin är inte övertygad, bäst att följa henne ändå.
Vad gjorde jag då? Bara njöt! Att bara lyssna till tystnade och njuta av naturen, se hur glada alla hundarna var i varandras sällskap. Att tillbringa en dag i en god väns sällskap, som alltid blev det mycket prat och skratt. Det är livet det! Att Chaplin och Tilda är alfa-paret är de ingen som missar, de har stenkoll på vad som händer, delar på ansvaret att hålla ordning i flocken och vakta tomten allt på ett lugnt sätt. Det råder fullständig harmoni i flocken.
Vacker klematis.
Det fanns en massa fina blommor att skåda och den största röda vinbärsbusken jag någonsin sett, jag blir lika fascinerad varje gång jag ser den. Bären är så vackra att de nästan ser overkliga ut och till smaken är de himmelskt goda. Två påsar med bär fylldes och som jag fick med mig hem, som nu är frysta för att tas fram och njutas av när hösten och vintern kommer.
Godaste vinbär. Något som kommer att förgylla hösten och vintern.
Vi passade också på att lägga ett spår till Chaplin, var lite nyfiken på om det blivit någon förändring i hans spårarbete sen kastreringen (med tanken på alla de andra förändringarna jag märkt av). I höstas fick jag faktiskt nog när han åter efter en stund i spåret började leta efter tikar, fick bara acceptera att han aldrig skulle klara av att följa ett spår utan att sticka iväg på äventyr. Så Annika och jag traskade iväg och la ett spår till honom och på vägen hem hittade vi kantareller, jam.J Efter att spåret legat till sig i flera timmar var det så dags att ge sig ut. Chaplin tog direkt upp spåret och följde det hela vägen i bra tempo, vid ett tillfälle behövde han lite hjälp men det fanns inte en tillstymmelse till att sticka iväg på äventyr! Vid 11,5 års ålder har Chaplin äntligen spårat ett helt spår!!!! J Så det är aldrig för sent, hem traskade ett glatt gäng. Även Mickey fick följa med på en provtur och nog finns intresset där. Han följer spåret bra, slår lite men här finns det mycket att jobba med.J
God jaktlycka.
Bra nos att spåra med. Ibland blir han lite trött på mig och min kamera.
Blivande spårstjärna?
På tomten fanns ett agilityhinder "säcken/platt tunnel" som Chaplin sprang glatt igenom. Han har ju alltid gillat agility. Mickey däremot tyckte att den var läskig och vågade sig inte in i den, så det här måste vi träna på. Kanske köpa en egen...
Chaplin springer genom säcken och möts av Tilda.
Tilda funderar... ...och Elsa iakttar.
Mimmi och Mickey, bästa vännerna.
Det är inte bara bären som är goda. Finaste Mimmi.
Vad ska man hitta på nu då?
Sen var det dags att fylla magarna med lite mat, Annika grillade och bjöd på en god middag. Lite senare på kvällen kom husse Thomas hem och han möttes av ett glatt gäng cockrar. Men väl på plats vid bordet var det Mimmi som tog platsen i husses knä, för Mimmi hon är husses flicka hon.J Efter ytterligare några timmar var det dags att åka hem och turen hem gick med tåg, det var första gången som Mickey åkte tåg. Han var så duktig!! Låg lugnt och tittade på alla människor och efter halva färden rullade han ihop sig till en liten boll och somnade. Vi hade nog sommarens mysigaste dag hos Annika i hennes paradis! Tusen tack för en underbar dag Annika!!!!
Mimmi och Thomas myser i kvällsmörkret.
Idag har Mickey fått träna lite extra på följsamhet i skogen och det gick väldigt bra, han har stenkoll på mig. Körde lite apportering också, har börjat dirigera honom lite och han förstår precis vad han ska göra. Det som fortfarande är lite av ett problem är när han ska in med dummien...han står kvar en stod och funderar på om han ska komma in med den eller springa iväg med den...hm. Han lämnar av väldigt fint, direkt i handen. Det blev ett ganska intensivt pass så han var riktigt trött efteråt, så även jag.J Prinsen fick också apportera idag men det blev inte någon längre promenad för solen gassade ordentligt så vi fortsatte med lite pälsvård inomhus istället. Välbehövligt för han såg ut som en liten lurventuss.
11 augusti Vi tränar och tränar
Nu har vi löst problemet! Bettan (den nya datorn) har varit lite grinig...rätt som det var la hon bara av när jag satt och skrev inte roligt om man inte hunnit spara sitt arbete. Så Pärlan Cia hastade över hit för att hjälpa mig att formatera om datorn. Det brukar ju höra till saken att man stöter på lite problem under arbetets gång så även denna gång, vi råkade av misstag spara ner fel projektmapp på min hemsida och ett tag blev vi lite oroliga för att min hemsida var ett minne blott. Men efter att ha utsatt de små grå cellerna för extra hårt arbete lyckades vi lösa problemet, fick dock göra om den sista uppdateringen men vad gör det bara sidan finns att tillgå. Det blev många timmars arbete men vi såg till att ta några välförtjänta pauser, åt lite gott, babblade en hel del, fotade och busade med pojkarna. Miljoners TACK Cia för hjälpen och för en trevlig dag!!!
Mickey gör en charmoffensiv på Pärlan... ...love, love, love...
...Pärlan ville inte vara med på bild, Mickey undrar varför... ... vi gosar åt det här hållet istället, tyckte Mickey.
Rätt som det var satt båda Busarna i knät på Cia.
Cia är som jag tidigare skrivit otroligt duktig fotograf, så hon tog fram sin megakamera och tog några underbara bilder på min Prins.
Vi har nu börjat ta lite längre promenader och tillbringar mer tid i skogen. Jag saknar verkligen våra långpromenader, Mickey är för liten för att gå så långt och Chaplin han verkar inte riktigt orka med dem längre (märker att han följande dag får mer värk, så det får bli flera och kortare promenader istället).
Träningen har kommit igång på allvar nu, det är roligt att ha två hundar att träna och som ligger i olika fas i livet det gör verkligen att man som förare inte fastnar lika lätt i det gamla utan man triggas hela tiden till nytänk. Chaplin och jag fortsätter att damma av lydnadsmomenten och som bäst håller vi på med backa i fritt följ något som han alltid har tyckt varit svårt och man ser att han får leta i arkivet efter hur det var man gjorde.J Försöker vänta ut honom så att han själv ska komma på vad jag vill att han ska göra, det gäller att ha tålamod och samtidigt vara medveten om när han blir så het att jag måste bryta. Blir han för het kommer gnällandet och skällandet samt allt hoppande. Men jag ser hur kul han tycker att det är!
Prinsen hittar på en hel del hyss här hemma och tar många gånger själv initiativ till att träna, ofta kommer han apporterande på en tidning som han hittat i papperskorgen eller i tidningspåsen på balkongen, tittar mig rakt i ögonen viftar på svansen och ”säger” - Matte, posten kom! Det klart att får en godis när han jobbat så hårt!J Vårt sätt att arbeta har tagit en annan form nu när han är äldre och åldern börjar ta ut sin rätta. Det märks att han ser och hör sämre, när vi kör apportering behöver och vill han har mer hjälp. Han visar stort förtroende till mig när jag dirigerar honom och är helt inne på att hitta föremålet jag gömt, det finns inte tillstymmelse till att sticka iväg på andra äventyr. Stor anledning till detta framsteg är att Prinsen nu är kastrerad och han har inte längre fokus på tikar utan att samarbeta med mig, han har förändrats enormt sen kastreringen och det finns inga som helst tendenser till att vilja klättra i rang längre. Tvärtom så har han blivit väldigt lyhörd. Han är så underbar, det är som bäst nu!!
Om Chaplin letar i sitt arkiv efter information håller Mickey på att skapa sig ett arkiv för framtiden men... vissa dagar verkar det vara fel på sparfunktionen för allt verkar inte sparas. Minnesluckorna för stunden är många och återkommande, vissa stunder verkar det som han inte ens hört ordet förut... J Varje gång vi repeterar blir han lika glad och överraskad och tycker att det är jätteroligt. Han har en härlig motor min lille Guldklimp och han tycker det är roligt att träna, han slår lätt över från att ha varit väldigt aktiv till att vara passiv och fokuserar på sin uppgift med stor koncentration. I allmänlydnaden jobbar vi med att han inte ska hälsa på allt och alla, han bara äääälskar hela världen.J Mycket tid läggs också på att få honom gå passiv i koppel och inte gå och nosa hela tiden, den här träningen kommer vi få jobba med mer.
Vi har också börjat med ringträning och i förra veckan träffade vi våra vänner Katarina och Bart för lite träning. Mickey och Bart tycker jättemycket om varandra och tempot är högt när de sätter igång, att försöka fånga dem på bild är en konst men jag gjorde ett försök. Efter lek var det dags för ringträning, Katarina har ställt ut Bart några gånger och det med goda resultat. Lille Bart är en riktig liten goding, han är gängets lilla Duracell-kanin och gangster, snabb som en vessla och ibland vass som en terrier...ja visst ja, han är ju en terrier.J
Katarina och Bart, bästa vänner.
Mycket spring blir det... ...brottas ofta gör de...
...båda är lika nöjda och glada... ...men sittande i grupp kan de redan!
Träning ger frädighet. Snyggingen Bart poserar.
Gangstern Bart i viloläge.
Mickey skötte sig väldigt bra under träningen och hans små kaninskutt börjar nu bli färre.
Guldklimpen tränar. Allra finaste Mickey.
Vi har också träffat Terese och Gus igen och denna gång tränade vi apportering med dirigering, alla tre hundarna tyckte att det var roligt och de gjorde väldigt bra ifrån sig. Här nedan kan ni se några underbara bilder på Terese och Gus när de arbetar. Efter träning var det dags för lite lek och stoj.
Vilken underbar blick han har lille Gus. Undrar vad han tänkte på här?
Gus och Mickey i bustagen. Tissel och tassel, lite kompissnack igen.
När vi var klara med träningen och skulle börja dra oss hemåt öppnade himlen sig och det bara vräkte ner, vad det regnade! Jag vet inte när jag varit så genomblöt sist och hundarna var fullständigt plaskvåta, både Mickey och Gus tyckte att det inte var vidare roligt men Chaplin han hade gärna velat fortsätta och träna.
Tre plaskvåta Cockrar. Mickey fick en läcker tuppkam.
Sent på kvällarna händer det saker här. En kväll i förra veckan låg Mickey på balkongen och morrade, han verkade riktigt berörd av något. När man som jag bor på markplan finns det alltid en liten rädsla för att någon icke inbjuden tvåbent ska komma in på tomten, när jag går ut för att titta ser jag en Mickey som stirrar in i väggen och morrar. Tänkte att han nu blivit alldeles galen, när jag tittar efter lite noggrannare ser jag att vi har fått besök. Herr Padda (som han faktiskt är och inte en groda som jag tidigare skrev) var på besök igen. Mickey vet inte riktigt hur han ska handskas med Herr Padda, han morrar och gör lekinviter vartannat. Med jämna mellanrum går han fram och sniffar på paddan i hopp om att förstå denna varelse lite bättre.
Det är någon här... ...hm, han vill inte leka...
...luktar underligt gör han... ...Lille Herr Padda.
Mickey leker gärna för sig själv och leksakerna brukar fara lite hit och dit här hemma, ofta hamnar de under möblera och då får jag komma till hjälp. Härom kvällen var Mickey riktigt frustrerad över något som låg under soffbordet, han skällde och skuttade runt och gjorde allt för att jag skulle komma till hans hjälp. Jag tyckte att det var lite underligt att han var så ivrig över att få sin leksak och när jag tittar under bordet för att se var leksaken låg tittar jag rakt på Herr Padda! Han måste ha varit inne hos oss i ett par timmar i alla fall, men han fick faktiskt tillbringa natten utomhus...kändes bäst så... Med tanke på hur ofta han kommer på besök måste han väl räknas som en del av flocken, så nu är Busarna åter tre...två Cockrar och en padda!J
Den tredje Busen - Herr Padda.
25 juli Åter ute i etern
Det har gått lång tid sedan sista uppdateringen och orsaken till det är att min gamla trogna dator har krånglat. Nog är han allt gammal min lilla Flinta införhandlad -99 med Windows -98 som operativsystem...ett under att han har varit mig behjälplig så här många år men till slut sa han att det fick vara nog och nu har han fått gå i pension.J Att jag överhuvudtaget fick över alla filer, bilder och min hemsida på den nya datorn är Pärlan Cias förtjänst. Miljoners TACK Cia, du är min lilla äkta pärla!!!! Så nu är vi ute i etern igen. Vi har inte legat på latsidan sen sist utan massor har hänt, ska försöka sammanfatta allt roligt vi har varit med om.
Vi börjar med de fyra söta valparna som föddes på valborg på kennel Dancing Feet's och som sen ett par veckor tillbaks har flyttat till sina nya hem. Det har varit så roligt att följa den här kullen, så mysiga och stabila valpar! Det som alltid är fascinerande är hur fort de växer, härligt att se hur de utvecklas och att få gissa hur mörka valparna till slut blir. En liten tik blev kvar hos Annika, lilla busiga och söta Mimmi. Så nu har vi ett riktigt radarpar...Mickey och Mimmi Mouse.J
Den här synen mötte oss ofta när vi kom på besök.
Mimmi och Mio äter med god aptit. Matdags...koncentrationen var på topp!
Det brukar väl vara så att man fastnar för någon valp lite extra och lille Kondrad (som idag kallas Mio) blev lite av favoriten för mig. Så söt, han påminde väldigt mycket om Chaplin när han var valp.
Lille söta Kondrad 4 veckor gammal. Nu döpt till Mio, här åtta veckor gammal.
Men jag tyckte att Mio påminde om någon annan än Chaplin och till slut kom jag på det, Helmut! Hos Annika bor det också en spansk Cocker spaniel som kallas för Helmut. Helmut lockades fram och visst var de lika...månne det finnas några släktband?
Helmut, Annikas spanska Cocker spaniel. Helmut och Mio, syskon?
Tycker du att det här är roligt? Frågar Mio Helmut. Nej, inte jag heller...svarar Mio.
Innan valparna flyttade fick de träffa mina Busar, ville så gärna få en bild på Chaplin och lilla Mio tillsammans. Nog fanns det en likhet. Valparna blev överlyckliga när Chaplin tassade in i huset och de slängde sig över honom från alla håll. Slet i öron, svans och behäng och Chaplin...han sa inte mycket utan fann sig bara i att vara deras kamptrasa. En snällare hund får man leta efter, min underbare Prins!!
Man skulle kunna tro att det är mor, son och far.
Mio & Prinsen, visst finns det en likhet?
Dem slet och slet i min Prins, han sa ingenting...
... men till slut flydde han till högre höjder.
Lilla ljusa Engla fyra veckor gammal. Här fyllda åtta veckor och nu lite mörkare.
Maxi fyra veckor gammal... ...vid nio veckors ålder var det dags att flytta... ...en liten filur var han allt!
Även Mickey fick träffa dessa små marsipangrisar och till en början tyckte han att de var lite läskiga och jobbiga...men det gick fort över och sen var det full fart och en massa bus.
Dem kom från alla håll... ...man måste försvara sig...
...kanske ska man försöka vara lite respektingivande... ...nä, mycket roligare att leka!
Vi har också haft besök från Gotland, vår vän Anneli kom förbi för att träffa Guldklimpen och med sig hade hon sin Pudel som kallas för Pudel Joch Border Collien Otto. Mickey blev godkänd med råge! Anneli passade på att klämma lite extra på honom och hundarna lekte med nyförvärvet, Mickey tyckte att Otto var sååå cool.
Anneli med min guldklimp. Mickey tyckte att Otto var cool, Elsa höll med.
Pudel tyckte att valpar är alldeles för överskattade.
Vi har också varit barnvakt till underbara lilla Tuva och jag behövde inte oroa mig för att hon skulle bli ignorerad här hos oss. Pojkarna bara älskar henne! Med sig hade hon egna leksaker och när hon började plocka fram dem ur påsen trodde Busarna att det var presenter till dem?! Så jag hade fullt upp hålla reda på att de inte stal alla hennes leksaker. Mickey försökte åter och åter igen förklara sin kärlek till henne och Tuva blev ibland riktigt irriterad på det eviga pussandetJ. När det var dags för Tuva att gå hem satt det två ledsna pojkar kvar vid grinden, behöver något dagis extra personal finns det två vikarier här att tillgå!
Vår underbara Tuva kom på besök. Dags att ta fram alla leksakerna.
Burktjuv nummer ett. Burktjuv nummer två.
Misstänksam Tuva håller hårt i boken. Mickey visade sin uppskattning, Tuva uppsakattade det inte...
Undrar om man får plats i leksakskorgen?
Så har också våra vänner Terese och Gus varit på besök. Det blev en härlig stund med mycket lek, lille Gus var alldeles salig av lycka när han fick leka med Mickey. Passade också på att träna lite apportering med Mickey, mest för att se om han klarade störningen och det gjorde han galant! Apporterade både trä och metallapporten, duttig Guldklimp! Prinsen är som lyckligast när han får leka med sin boll och när Mickey lyckades stjäla bollen blev det även fart på honom. Nu har Terese och Gus gjort sin tävlingsdebut i eliten i lydnad, det kommer inte dröja länge förrän de har lydnadschampionatet i hamn. Vilket team ni är!! Det så roligt att se en Cocker uppe i toppen, tävla mot alla dessa vall- och brukshundar. Visst kan våra långörade och sammetsögda vänner konkurrera! Vi tillhör den största hejaklacken, HEJA PÅ ER!!!
Det började med lekinviter... ...sen sprang de...
...och som de sprang... ...ibland såg de alldeles vilda ut...
...Chaplin, han sjöng han... ...sen var det dags för lite kompissnack...
...unga Huliganen stal bollen, alla följde efter... ...så lite kompissnack igen...
...lite lek med Terese... ...och så lite kompissnack igen.
I slutet av förra veckan kom det en Dansös på besök, lilla Mimmi gjorde sitt första besök hos oss. Hon tassade in här som om det var det mest självklara och när Annika gick iväg var hon inte minsta orolig, när tröttheten slog till sov hon en timme och sen var det lek igen. Farbror Chaplin var väldigt intressant och hon jobbade hårt för att få hans tuggben, om hon lyckades? Nja, hon fick en bit av den, Prinsen är en generös Herre. Vi kan bara konstatera att lilla Mimmi är precis som de andra Dansöserna en självklar medlem i vår flock.
En dansös kom på besök. Lilla Mimmi, en liten Busa är hon allt.
Får vi presentera radarparet Mimmi och Mickey Mouse!
Mimmi funderar på hur hon ska få Chaplins tuggben... ...om jag sniffar honom i örat...
...eller kliar lite på huvet... ...nää, Kicki det funkar inte!!
En nöjd Chaplin med sitt tuggben.
Mickey har nu hunnit bli sex månader gammal, han har tappat alla mjölktänder och valppälsen kunde jag börja dra bort för ett par veckor sen. Guldklimpen gör stora framsteg i träningen och har en härlig motor och ett förnuftigt sätt mot det mesta i sin omgivning. Han är tidig i sin utveckling, har sen en månad tillbaks sett spöken lite här och där...och verkligen lyckats skrämma slag på matte vid flera tillfällen! En riktig liten godbit är han, så mysig och gullig. Han har även badat för första gången, lite av en badkruka är han allt men med lite träning kommer han nog förvandlas till en säl när han kommer i vatten framöver. Intresse för apportering finns verkligen där, härom veckan apporterade han hem en groda. Herr Groda kom på besök kvällen därpå och då blev Mickey plötsligt livrädd för den och förvandlades till en lång mask när han skulle närma sig den...?! Försökte tala om för honom att det var lite för sent att bli rädd för den då han redan apporterat den en gång...men inte lyssnade Mickey på mig inte. Igår kväll gjorde han lekinviter till Herr Groda...ja, denna spökålder har verkligen sin charm!J
Guldklimpen i arbete.
30 maj Mina underbara Busar Datorn har inte stått på många timmar de senaste veckorna, tiden går fort när man har roligt och mycket att göra. Båda busarna mår bra nu, så äntligen har vi fått ordning på våra dagliga rutiner.
Mickey växer så det knakar och snart får han inte längre plats i cykelkorgen.L Vi som tycker att det är så roligt att cykla…nåå, snart är han ett år (tiden går ju så fort) och kan då istället springa bredvid cykeln. Men…det är allt bra mysigt när han sitter i korgen…J
Mattes lille guldklimp.
Lilltrollet har tappat flera tänder, tråkigt nog inte de där superläskiga hörntänderna, och jag vågar nog säga att han nästan är rumsren nu. Mickey gör stora framsteg i träningen, har en härlig motor och hans motto i livet verkar vara "fullt ös medevetslös", han har bra balanssinne och är väldigt snabb. Jag tror att han skulle kunna bli en riktigt bra agilityhund, tyvärr håller inte min hälsa för att tävla inom denna gren så vi får ha det istället som aktiveringsgrej. Nu lägger vi stor vikt på kontaktövningar, inkallning och apportering. Han har redan apporterat metallapporten flera gånger och verkar inte ha några större problem med oavsett vad som bjuds på att apportera. Det vi får jobba extra med är avlämnandet då han har en väldigt stark intistinkt att fly med bytet men även där har vi gjort stora framsteg. Han har verkligen "taletsgåva" (…hm…) och ibland har jag lite svårt att hålla mig för skratt för han är inte sen med att tala om för mig om jag dröjer för länge med belöningen, han låter som en liten leksakshund intensiv och gullig…men det här är inte gulligt på längre sikt så det ska vi träna bort och även här har vi nått stora framsteg. Guldklimpen är duktig!
Guldklimpen apporterar träapporten som... ...metallapporten.
För en vecka sen fick Mickey ett paket på posten "Mickey Salonen" var det adresserat tillJ och i den låg det ett täcke. Alla Occishundar får ett likadant utställningstäcke så nu kan vi som har Occishundar känna igen varandra vid utställningsringarna. Tack Britta för det fina täcket! Mickey har lite att växa i…J
Mickey i sitt fina Occitäcke, han har lite att växa i.
Min älskade Prins mår jättebra nu, han har gått på rimadyl de senaste månderna och det har gett goda resultat och han vill åter gå längre promenader. Jag tror dock att våra flera timmars långpromenader är ett minne blott…men jag är så oerhört glad för de vi går nu. Har också börjat dra ner på dosen på rimadylen, hoppas på att han längre fram ska klara sig på en lägre dos (allt för att minska på eventuella biverkningar som magproblem). Ytterligare glad nyhet är att han har gått ner i vikt, hur mycket vet jag ej men midjan börjar synas.J I träningen har vi gjort stora framsteg när det gäller hans pipande när vi kör fritt följ och nu på åldernshöst har vi åter fått bukt på det, nu är han helt tyst när vi tränar. Min underbare Prins en sån fantastisk hund han är! Han tycker att det är riktigt roligt när Mickey är med oss och tränar, åter är han läromästare till en flockmedlem och jag tror att under dessa stunder lär sig Mickey lika mycket av honom som av mig.
Prinsen apporterar metallapproten. Mina apporterande Busar.
Äntligen har jag fått klart reportaget från vårt besök på Spånga djurgymnasium, det har verkligen gått troll i att få det klart. Först blev det problem med bilderna och när jag väl löst det och la in allt på hemsidan la datorn av…innan jag hann spara reportaget…så det arbetet gick upp i rök och jag tappade lusten att göra om den… men här är det äntligen.J
Så har jag varit på valpterpai hos Annika flera gånger under veckorna som gått, herrejisses så söta hennes små marsipangrisar är!!! Verkligen en så harmonisk, jämn kull och så doftar de så gott! Det är nästan så att man får klister i händerna och att en valp bara "råkar" följa med hem.J En av valparna kuttrrrar så gulligt att vi nu kallar honom för Konrrrad, så underbar! Nu är tre av valparna tingade så det finns bara en valp kvar att tinga. Lille Klas är en riktig liten godbit, han är härligt framåt och jag tror att han blir väldigt rolig att jobba med och så ser han bra ut (det gör hela kullen). Gå in här för att beskåda dessa underverk och bara njuuut av alla bilder. Ja, vad skulle man göra utan alla dessa undebara fyrbenta vänner?!!
Radarparet Klas och Vera.
Vi vill önska alla en trevlig pingst!
4 maj Saknaden är enorm Idag skulle min underbare lille Asterix fyllt 7 år, det går inte med ord beskriva hur mycket jag saknar honom. Det känns så oerhört tomt här hemma, han var liten till storleken men han hade en stor och alldeles bedårande personlighet. Asterix var mitt lilla lyckopiller, han tillförde så mycket glädje och lycka in i mitt liv, när man tittade in i hans pigga ögon och såg hans glada uttryck kunde man inget annat än vara glad. Det känns som om det för alltid kommer att saknas en bit av mitt hjärta, den biten följde med Asterix när han vandrade över till andra sidan. Hans lilla groda har nu fått en hedersplats på min sekretär och när saknaden blir för stor sniffar jag lite extra på den. Några veckor efter Asterix död damp det ner ett stort vitt kuvert i min brevlåda och i den låg det ett stort fotografi på Asterix. Tack Cia för denna underbara bild (vilka bilder du tog på honom!), den har varit och är till stor tröst och glädje!
Den mest bedårande av själar.
Vi talar ofta om honom och minnena av alla hans små hyss och egenheter får oss att brista ut i skratt, han var en riktig liten glädjespridare. Jag saknar våra promenader och träningstunder och att bara ha honom i min närhet, hans närvaro fyllde mig med en sån värme och glädje. Så jag saknar min älskade lille Fluff!
3 maj Sov lille Totte… Vad fort sista veckan har gått, vi gör massor men ändå känns det som man inte kommer någon vart på "att göra-listan". Vi tillbringar så mycket tid som möjligt utomhus nu när det är så underbart väder, vi planterade de första vårblommorna i veckan…och…vi har tränat en hel del på att lilltrollet Mickey inte ska frisera om blommorna.J Träning ger färdighet, jag tycker att han är väldigt lyhörd. Han har också sett sitt första rådjur och mötet gick bra, stack inte efter den…men "faran" är inte över än på långa vägarJ . I de här sammanhangen är Chaplin en underbart stabil förebild. Sen har vi varit på bortabesök, i söndags var Mickey dagbarn hos Britt-Inger för jag skulle in till stan. Han stortrivdes och hade visst tagit sig en närmare titt i Britt-Ingers blomlådor men vad jag förstod så var inte skadan alltför stor, det här med jord är allt bra intressant tycker lilltrollet. Min tur inne i stan gick till Grand Hotell, i början av april fyllde jag år och av Sanne fick jag i present "Afternoon tea" på Grand Hotell. Äntligen fick vi till en dag som passade oss båda, Sanne och jag är vänner sen långt tillbaka i tiden då hon arbetade på Lancôme och jag på Clinique, de stora konkurrenternaJ , vi kom faktiskt fram till att vi känt varandra i nästan 20 år! Jisses, man blir ju inte yngre precis. Vad mycket gott vi blev serverade och vad mätta vi var efteråt, det var en underbar stund med mycket skratt och prat. Tack vännen för en härlig födelsedagspresent!! På vägen till tåget gick vi genom Kungsträdgården och fick då beskåda alla dessa vackra körsbärsträd som stod i blom, det var så vackert! Jag älskar blommor och det var så vackert att jag nästan hamnade i trans, inte hade jag kameran med heller. På vägen hem plockade jag upp Mickey och fick veta att allt gått så bra att Britt-Inger gärna ville behålla honom.J Jag trodde att han skulle vara jättetrött efter sitt äventyr men inte då han var hur pigg som helst… nästa dag hann dock tröttheten i kapp och han sov om en liten björn. Vi har också varit över till Jenny och hälsat på henne och barnen, så vi fortsätter vänja Mickey vid små barn och det går väldigt bra.
På Valborg föddes det fyra underbart söta valpar på Dancing Feet’s kennel (2 hanar och 2 tikar) alla i färgerna blue roan. Jag fick vara med under valpningen och det var en härlig upplevelse, förra gången fick jag se Tildas valpar när de var alldeles nyfödda. Det är första gången som jag är med på en valpning, det var så fint att se vilket förtroende Tilda har till Annika (här kan man verkligen tala om teamwork). Tilda var så duktig, lugn och sansad. De tre första valparna kom väldigt tätt, med ca 20 minuters mellanrum och då hjälptes Annika och jag åt med olika bestyr. Annika tog emot valparna när de kom till världen, torkade dem torra och vägde dem, jag skrev ner all info samt tecknade deras teckning så att man ska se skillnad på valparna. Den sista valpen tog lite tid på sig och efter 1,5 h så kom den, en liten tik och den ljusaste av dem alla. När jag skulle rita av hennes teckning på svansroten såg jag att det till formen såg ut som en liten ängel och därför döpte Annika henne till Engla. Tilda var förstås trött efteråt men mådde väldigt bra, hon la sig hos valparna och började pyssla om dem. Våran underbara Tilda! Ja, det var verkligen en underbar upplevelse! Tack Annika för att jag fick vara med!! Det ska bli så kul att följa den här kullen.
Mickeys mage är mycket bättre nu och han börjar öka i vikt, i veckan ska jag väga honom igen. Vi har också fått lite rapporter på hur mycket vågen visar när de andra syskonen ställer sig på den, de har en vikt mellan 7,3 – 8,2 kg. Så lilltrollet är fortfarande minst till storleken, liten och naggande god är han.J Som sig bör går det mycket tid till att sova när man är en liten valp och jag kan inte få nog av titta på min lilla guldklimp, ibland ser han ut som en liten gubbe när han ligger på rygg med öppen mun och snarkar. Allra lyckligast är han när han får sova i sängen eller på soffan. Ja, soffan…den kan användas på många sätt…J Annars är den röda tråden att underlaget ska vara mjukt, jag fick till och med lägga en extra kudde i korgen för att han skulle vara nöjd. Han är verkligen en "Prinsen på ärten"!
Ryggstöd är till för att sovas på. Från min synvinkel.
"Toffeln" en av favorit platserna.
Prinsen på ärten... ...måste sova mjukt.
Bästa sömnen får man på en solig balkong.
24 april Mickey träffade Tross
Det är så roligt att se hur bra Chaplin och Mickey kommer överens och ännu roligare när andra också ser det. När man bor som vi gör i höghus är det många som följer hundarnas vardag och nu när det finns en valp i vårt hem är det extra många som kommer fram till oss på promenaderna. Igår kom en granne och hälsade på hundarna och när han klappar om dem säger han förbigående att det är så roligt att se hur glad och pigg Chaplin är igen. Och visst är Chaplin mycket gladare, han är en flockhund och trivs bäst när det finns fler artfränder i vårt hem.
Vi har gjort veterinärbesök den sista veckan då Mickeys mage fortfarande inte är riktigt bra, han har haft diarré vid två tillfällen de sista veckorna men förövrigt har han varit väldigt pigg och busig. Veterinären tror att det här är efterföljder av magsjukan som han förmodligen inte har blivit riktigt bra ifrån, hon gav Mickey Pro-Kolin som lägger sig som en skyddande hinna i tarmarna och lugnar magen, vi fick också ett nytt foder. Mickey bara älskar det! Passade också på att väga honom och han väger 5 kg nu, Mickey var minst i kullen och jag är lite nyfiken på hur mycket de andra kullsyskonen väger. Magproblemen har gjort att Mickey inte ökat i vikt som han ska, den sista veckan har han bara gått upp med 1 hg. Hade det varit en vuxen hund som blivit dålig hade jag inte blivit orolig men att en valp är dålig känns inte bra för de behöver ju all näring de kan få för att växa till sig. Även Chaplin hamnade på vågen, vid första besöket vägde han 16,5 kg och vid andra 16,1 kg. Han aldrig varit så tung, det här stressar mig faktiskt för jag tycker att det är viktigt att hundar inte går med för mycket vikt och Prinsen som har problem med tassar och rygg. Ska prova ett nytt foder (Hill’s) som Jenny rekommenderade, hennes Tross är kastrerad sedan många år och hon vet vilka problem som kan uppstå och hon tycker att det här fodret har varit väldigt bra. Att Prinsen går med övervikt beror inte bara på kastreringen utan på hans smärtor och oviljan till att gå. Förra veckan satte jag honom på Rimadyl igen och det ger resultat, veterinären och jag talade om att han kanske borde gå på en lågdos framöver…
Nu har Mickey träffat vår fyrbenta vän Tross, Tross är en Irländsk vattenspaniel som vi har känt sen han kom hem som åtta veckor gammal. Han är en underbar hund på 10 år och är väldigt fin med valpar som vuxna hundar och han har ett bra hundspråk, en sån hund måste en valp bara få träffa. Mötet gick jättebra och Mickey var fullständigt fascinerad av denna lurviga kompis, Tross å sin sida tyckte efter en stund att det här med Cockrar var överskattat, matte visade lite väl mycket intresse för Busarna.J |
