31 december
Gott slut & Gott Nytt
Vi har njutit av julen och det underbara vinterlandskapet! En lite mörk början på julen blev det dock när det på julafton uppdagades att ljusslingan till granen var sönder så för första gången i mitt liv har jag haft en mörk gran i vardagsrummet på julafton...hm, inte något jag uppleva igen. På juldagen tändes den dock och lilla tomtelisa fick inta sin hedersplats vid stammen och läsa sin julsaga och med henne var julen invigd.J Det är lite riskfyllt med gran när man lever med glada cockrar, som säkerhet har jag sedan Charlies tid bjällror i granen då hör man om de fyrbenta kommer för nära den och för att den ska stå stabilt placeras det ett par tegelstenar inslagna i papper på julgransfoten.J
Bjällror väldigt bra att ha i granen. När tomtelisa satt sig i granen är det jul.
Mickey blev mäkta förvånad över att matte tog in ett träd och gick glatt fram till den och nosade, det är ju alltid lika spännande och oroande att se hur en ung hane uppfattar en julgran men allt har så här långt gått riktigt bra. Julklappar fick Busarna (även Mickey fastän han misshandlat tomten), Prinsen en erfaren julklappsöppnare fick bort pappret på fem röda medan Mickey slet lite längre. Glada över sina tuggben såg man dem inte på en stund men den bästa julklappen tycker nog de båda är den fina liggdynan de fick av Annika, på den ligger de ofta tillsammans och tuggar på ben. Även matte har tydligen varit snäll i år då tomten kom med klappar till henne.
Ett proffs öppnar sin julklapp. Nybörjaren lyckades även han till slut.
Liggdynan den bästa julklappen i år!
Vi har spenderat mycket tid ute, här lite bilder från våra promenader.
Något måste göras nästa år...undrar vad?J Lite trimning kanske?
Gott Nytt År till er alla!
Jag ser fram emot det nya året med spänning, glädje och förväntan. Till alla er därute önskar jag er:
Gott Nytt År! Hoppas att 2010 blir ett lyckligt och framgångsrikt år för er alla!
24 december
En riktigt GOD JUL önskar vi er alla!
21 december
Vintern är här! Äntligen har vintern kommit! Jag bara njuter av allt snö, tystnaden som kommer med den samt rena vovvar. Mycket ska hinnas med innan julafton står för dörren och jag som bara skulle vilja vara ute dagen lång, granen står på balkongen och väntar på att få flytta in, alla klappar är inte köpta än och bakas måste det. Men jag har inga planer på att stressa utan det är bara ta en sak i sänder och bara njuta av allt julstök.J
Fjärde advent hann passera utan uppdatering av hemsidan, vi har haft det fullt upp i veckan som gått. För ett par dagar växte flocken från två hundar till fem, tisdag och onsdag bodde vi hemma hos Annika och tog hand om hennes dansöser då hela familjen åkte på Finlandskryssning för att fira Annikas mammas 80 års dag. Som alltid var det glatt möte mellan hundarna och sen infann sig lugnet, det är härligt med en flock som befinner sig i total harmoni och där alla vet sin plats. Tilda tyckte väl att det var så lagom roligt att matte hade åkt iväg och låg i korgen första dygnet och väntade på henne, när matte inte fanns i tillhands fick det duga med hennes toffel.J Mimmi & Mickey då? Jo, de lekte hela tiden. Chaplin hoppades på lite mer mat och sockerdockan Elsa var en riktig liten knähund. De första promenaderna var ju minst sagt intressanta, att gå koppelpromenad med fem superlyckliga och busiga cockrar som inte är vana att gå i koppel tillsammans var en härlig utmaning. Den första promenaden kan bäst beskrivas som ett fullständigt organiserat kaos!J Men sen fann sig ordningen bland alla koppel och hundar. Busarna fick vara lösa och dansöserna fick gå kopplade, att Prinsen klarar detta utan problem visste jag redan tidigare men hur Mickey skulle ta det var jag mindre säker på. Matte upptagen med annat inte fokuserad på honom, han som älskar hela världen hade en ypperlig chans att hälsa på allt och alla men han var lydigheten själv och klarade alla störningar utan problem. Att sova med fem hundar i sängen är varmt och man har sällskap oavsett vilket håll man väljer att vända sig åt.J
Tilda väntar på matte till tröst finns toffeln. Söta Mimmi.
Den som väntar han får, eller?
Skönsång kan ge resultat.
Mimmi & Mickey lekte, lekte och lekte...
Sockerdockan Elsa.
Mickey och Mimmi, turturduvorna.
Annika kom hem och överfölls av glada cockrar.
Så har vi haft underbara vinterpromenader och kameran var med så jag har förevigat några härliga ögonblick med mina små snömonster.
Så vackert.
Finaste Busar.
Här kommer vi!
Snömonster 1. Snömonster 2.
Han märker nog inte att jag har bollen... ... jaha, nu är man avslöjad.
Mottot är: "Fullt ös medvetslös".
12 december
En helg i hundens tecken Äntligen är helgen här som man väntat på så länge, åter dags för hundmässan!J Det är första gången som jag går båda dagarna, hundvakt har ordnats och det innebär att jag kan i lugn och ro gå titta och njuta av allt som finns att skåda. Idag har busarna varit hos Annika, Chaplin har bakat pepparkakor och fått gå en egen promenad med Tomas och Mickey har tydligen bara varit tokglad hela dagen för han har fått vistats i Mimmis närhet. I skrivandets stund har jag två helt utslagna hundar hemma men ack så nöjda de verkar. Tusen TACK Annika (och Tomas) för hjälpen!!
Idag hade jag Katarina med mig som sällskap och raserna som vi var extra intresserade av att titta närmare på var jack russel såklart (då Katarina har en liten russel), vallhundarna samt alla små Fluffar...pommarna alltså. Det var balsam för själen att få klämma och kela med dessa små pälsbollar för som jag saknar min älskade lille Asterix. Det var roligt att få tala med pomme-folk och så klart fick man lära sig några nya saker, alltid lika roligt att öka på kunskapsförrådet. Att det en dag kommer en liten Fluff in i vårt hem igen finns det ingen tvekan om...när det blir det får tiden utvisa men Mickey Mouse ska först få mogna lite mer och lugna sig några snäpp till.J
Lilla Nelly en otroligt lyhörd och tillgänglig pomme, ljuvlig. Denna lilla tik var så cool och kelen, vilka vackra färger!
Är det tillåtet att vara så här söt?!
Vi tittade också på elit lydnaden och kan man bli mer inspirerad än så?! Gud, så duktiga hundar vi såg! Nästan rörande att se detta fantastiska samarbete mellan hund och förare. Givetvis såg vi också på agility och ser ännu mer fram emot att få börja i vår med denna aktivitet. Men det allra roligaste för dagen var nog Annelis framgångar i ringen. För dagen visade hon sin systers hund Ozzy (hoppas stavningen på O är korrekt..), en helt fantastiskt trevlig, glad och fräsch veteran som för dagen blev ”Bäste veteran” samt BIM, senare fick Anneli också springa några varv i BIS-ringen och Ozzy placerade sig som 2:a bästa veteran!! BAMSE GRATTIS till er!!!J
Anneli med Ozzy.
Domaren hade svårt att bestämma sig, Ozzy blev BIM.
Stort GRATTIS till er!!!
Ja, imorgon tar jag nya tag för då går våra underbara cockrar. Ska bli roligt att se vilka hundar som ställs ut och få träffa lite cocker folk och prata ännu mer hund. Ett annat måste för morgondagen är agilityn för i morgon avgörs det vem som blir nordisk mästare i agility.
Vill också passa på att önska er alla en trevlig lucia och tredje advent!
5 december Stygg
Mickey har varit stygg, han har misshandlat tomten. Amputerat arm och ben på tomten har han. Nu kommer inte Mickey få någon julklapp i år.
Den skyldige. Stackars tomten.
16 november
Vi spårar och tränar lydnad
När nu vädret fortsätter att vara så milt passar vi på att lägga lite spår, närmare bestämt blodspår. Förra veckan var vi ute med Annika och hennes lilla Elsa. Förväntan var stor innan hundarna fick komma ut och arbeta, bra för guldklimpen Mickey att träna lite passivitet innan arbete. Detta är något vi får fortsätta arbeta mycket med för i de här sammanhangen tar han till röstresurserna och han blir väldigt het. När vi skulle ge oss ut i skogen för att lägga spåren uppdagades ett problem, på två av klövarna fanns det inga snören... vad göra? Hela bilen söktes igenom på jakt efter en lösning på problemet och efter ett kreativt tänkande blev klövarna till slut ”arbetsklara” med hjälp av några korta snörstumpar och två retriverkoppel, alla sätt är bra utom dåliga heter det ju.J
Något fattas på denna klöv. Med lite kreativt tänkande blev klövarna arbetsklara.
Tre förväntansfulla och otåliga Cockrar.
Första spåret fick Elsa ta och hon var så duktig, jobbade på i perfekt tempo och var noggrann. Därefter var det Prinsens tur och hans intresse för spåra fortsätter, till en början var han lite ivrig men efter en lätt korrigering tog han spåret riktigt bra. Sist var det Mickeys tur, till honom gjorde vi några motivationsspår och han gick som en klocka, hittade klöven utan några som helst problem. Han spårar bra, slår inte så mycket men spårar i 280 km/h i stället och innan han släpps på spåret håller han tal för alla som vill höra på...hm, ja det måste ju bort. Men Mickey Mouse har verkligen en bra spårnos och stort intresse för spårarbete, så roligt!!J
Det syns väl hur trist Mickey tycker det är att vänta. En duktig Elsa visar upp sitt fynd.
En mallig Prins visar upp sin klöv. En glad Mickey busar med sin klöv.
Mickey, Chaplin och Elsa, tre duktiga spårhundar.
Jag har tränat en hel del med guldklimpen på kvällarna när mörkret lagt sig för han är inne i en spökperiod och tycker att det är läskigt gå ut när det är mörkt, om inte den stora tryggheten Chaplin följt med har han varit rätt spattig och haft svårt att fokusera. Just därför har vi lagt ner mer tid på detta och det har gett bra resultat, kvällens träningspass gick så bra!! Han var fokuserad på mig, gick sida nästan hela tiden i slakt koppel och nosade knappt något alls utan tillstånd och han var inte det minsta stressad eller orolig. Vi har tränat massor på att han ska gå passiv bredvid mig och inte fara fram som en dammsugare (som ofta våra långörade vänner gör) och nu börjar jag se resultatet. Passade också på att träna lite lydnad och även där gjorde han jättebra ifrån sig, det är roligt att se hur kul han tycker det är att jobba. Så hem kom det ett nöjt ekipage! Sen var det dags att ta ut Chaplin på en kort runda, min älskade Prins är inne i en period då han inte vill gå några längre promenader, han har haft ont i sina framtassar igen. Även vi tränade lite lydnad men han hade bråttom hem för att få sin morot som han får varje kväll vid den tiden.J Efter dem turerna kunde matte sätta sig i soffan med gott samvete!
8 november
Vi finns här
Även om det inte verkar så med tanke på hur lång tid det har gått sen sista uppdateringen. Vi suckar och pustar som många andra över det supertrista vädret som råder och funderar på att gå i ide men det sägs att bättre väder är på väg så vi får stå ut litet tag till.J Nog om vädergudarnas arbete.
Det mesta av vår tid går till att bättra på Mickeys allmänlydnad och han gör stora framsteg, kan vara mer och mer lös och börjar klara av svåra störningar riktigt bra. Apporteringsförmågan fortsätter att utvecklas och han börjar bli snabb på att söka upp dummien/bollen och allt mer sällan stannar han upp innan han ska komma in med apporten och han lämnar av riktigt bra. Nu ska vi fortsätta utveckla hans föremålsintresse. En mindre angenäm sida som guldklimpen har är att rulla sig i bajs, han är snabb och effektiv. Gud så BILLIG han är dessa stunder, de här gångerna är de enda som jag gladeligen skulle kunna skänka bort honom!!! Detta beteende skall bort!!!!
Min älskade Prins tassar på i en lugn takt och trivs bra i Mickeys sällskap men allra lyckligast är han när bara han och jag tar oss en promenad tillsammans. Vi kämpar med hans enorma hunger (som är en följd efter kastreringen), jag måste faktiskt kontakta Hill’s (han äter ju Hill’s foder) för att få råd om vad jag ska göra. Maten han äter nu har verkligen gett resultat, han har gått ner i vikt och väger nu 14 kg och han får dubbelt så mycket mat nu mot innan och vissa stunder är verkar han nästan desperat för att han är så hungrig, det är så synd om honom. Beter sig alla kastrerade hundar så här? Om någon har en bra lösning på mitt problem så tar jag gärna mot tips och råd.
Vi har inte för allt för länge sen träffat Mickeys bror Alex samt hans husse och matte, det var ett kärt återseende mellan bröderna. Med oss hade vi också Annika med hennes lilla sockerdocka Elsa, det var full fart på hela gänget. Här nedan kan bilder skådas från vårt trevliga möte.
Det var svårt att fånga dem på bild, det blev bara en hög... ...men ibland såg det ut som Mickey skulle lyfta.
Här husse Lennart med sin Alex. Mickey Mouse tog en mycket kort paus.
Sockerdockan Elsa avgudar sin matte! Gunilla gav en törstig Mickey vatten.
En gruppbild fick vi till. Annika med Elsa och Mickey, Lennart och Gunilla med sin Alex.
Lite andra uppdateringar finns nu på sidan, under mappen ”Om oss” finns en presentation om Mickey att läsa, gå in här. Guldklimpen har också fått ett eget galleri som du kan se här, Busarnas samt Chaplins galleri har också uppdaterats med lite bilder.
Hoppas att alla får en trevlig söndag!
7 oktober
Lugnt tempo Sen sista uppdateringen har det mesta gått i lugnt tempo här då jag kämpar med en egensinnig förkylning som verkar mig evigt trogen. Suck, vad trist det är att vara förkyld.L Men lite har det hänt sen sist, förra veckan firade jag 20 år med Cocker. Det känns lite overkligt att det gått så lång tid sen Charlie tassade in i mitt liv men sätter man sig ner och tänker igenom allt jag fått uppleva under alla dessa år inser man att det faktiskt gått en tid. Jag kan bara konstatera att ett liv utan Cocker är svårt att tänka sig, denna underbara ras har för alltid bosatt sig i mitt hjärta.
Vi har åter sprungit ett par vänstervarv i ringen. I söndags höll Stockholms Cockerklubb utställning i Skrefsta och det blev en stor uppslutning med cockrar, tror att det var 78 cockrar anmälda och domare var Kari Haave. Mickey gick för sista gången i valpklass 2 och för dagen blev guldklimpen BIS-valp 2, vilket jag verkligen är glad för!J Det tog dock ett tag innan jag förstod vad det var för rosett vi fick med oss hem, har inte tidigare varit med om att det i båda valpklasserna blev BIS-valpar men man lär sig alltid något nytt, kul! Mickeys kritik finns att läsa här. Det som var extra roligt med denna dag var att det gick så bra för många cockrar från Uppsala Cockerklubb! Stort GRATTIS igen till alla!
Jag med min lille guldklimp.
I veckan var vi också till Ängsjön och träffade Cia och hennes dotter Jenny, hade en riktigt trevlig dag! Det var roligt att ses igen för det hade gått alldeles för lång tid sen sist. Vi började med att gå till studion där Cia fotade Busarna och sen fick även jag prova på att fota med hennes kamera. Fick en massa bra tips, bara att prova att fota i en studio är en upplevelse och jag måste erkänna att jag har fått blodad tand för detta! Som jag tidigare skrivit är Cia fantastisk på att fota djur, har fått några bilder per mail...och ja, hon har lyckats igen! Cia du är så duktig!!! Efter några timmar i studion åkte vi till Ängsjön, där jag tränade lite med pojkarna och Cia tog åter fram kameran. Tiden bara flög iväg, det brukar ju vara så när man har det roligt! Ser redan fram emot nästa gång då vi kan träna våra hundar tillsammans. TACK för en trevlig dag Cia och Jenny!
Så vill jag önska alla en fortsatt trevlig helg!
29 september
Åter i utställningsringen
I lördags var vi på Uppsala Cockerklubbs utställning i Jälla, med oss hade vi våra vänner Katarina och Bart som skulle in i terrier ringen och springa några vänstervarv samt Katarinas kompis Camilla. Jag var väldigt nyfiken på att se hur Mickey skulle bete sig inne i ett ridhus för vi vet ju alla hur intressanta dofterna i sån byggnad är, och som en liten cockerpojke kan man lätt försjunka in i dofternas värld. Men vi fick inga problem, allt gick väldigt bra och guldklimpen gjorde bra ifrån sig i ringen. Han vann sin klass och placerade sig som 2:a bästa hanvalp, ett resultat som jag väldigt glad för. Mickeys kritik finns att läsa här. Vi hade en riktigt trevlig dag, härligt att få prata med så många trevliga hundmänniskor och som alltid hade Uppsala Cockerklubb organiserat allt så väl. Tack alla för en trevlig dag!
Vi har tränat en hel del sista dagarna och Mickey tar steg framåt som bakåt, många gånger befinner han sig en skär liten bubbla. Har svårt att hålla koncentrationen, fastnar i doftfläckar och tittar upp med smattrande käkar och dimmig blick. Ja, Mickey har tagit sina första steg in i vuxen världen.J I lydnaden har han nu lärt sig utgångspositionen bra, hans skällande har avtagit men blir han för het så gör han sig hörd, viktigt att jag bryter i tid. Har också införskaffat ett slalomhinder så att vi lite smått ska börja lära oss alla agilityhinder och det tyckte båda busarna var riktigt roligt. Prinsen har fått ta det väldigt lugnt de senaste dagarna för han skadade sin högra framtass ganska illa förra veckan. Han fick så ont att jag faktiskt fick bära hem honom men följande dag var han redan mycket bättre, han får dock ta det lite lugnt resten veckan för belastar han tassen för mycket så kommer hältan tillbaka.
Vi fortsätter och tränar och på söndag är det åter dags att springa i ringen. En trevlig vecka önskar vi er!
13 september Första utställningen Så har Mickey gjort sin debut i utställningsringen och det gick riktigt bra. Utställningen ägde rum på Vallentuna BK och vi åkte dit i sällskap med Annika (som ställde ut sin bedårande lilla Mimmi) och BrittInger. Vi var först ut i ringen, efter några kaninskutt fick vi till det riktigt bra och sen flöt det mesta på. Största prövningen kom när domaren dikterade kritiken, Mickey fick stå uppställd väldigt länge och han stod fullständigt blickstilla. Duktig guldklimp!
Guldklimpen stod så fint för domaren.
Vi gick vidare och fick möta Mickeys stora kärlek Mimmi (den störningen blev nästan för mycket men till slut fick vi ordning på demJ ) Mimmi tog hem en välförtjänt BIR-rosett och Mickey blev BIM. GRATTIS Annika och Mimmi!! Tycker att Mickey fick fin kritik, den finns att läsa här.
Det utbröt smärre kaos bakom domarens rygg.
Tack för en trevlig dag Annika, BrittInger och lilla Mimmi!
7 september
Vi har haft besök
Vi hade en riktigt rolig vecka förra veckan, Mickeys uppfödare Britta (Occis kennel) har varit på besök. Fina Patrik (som är Mickeys halvbror, de har samma mamma) har fått sin första valpkull och Britta kom upp för att titta på valparna. På vägen till Marita (Kennel Blue Cheynne’s) plockade hon upp Mickey och mig, Prinsen fick tillbringa dagen i hemmets lugna vrå. Med sig hade hon givetvis Patrik samt två av Mickeys syskon, Lisen och Harald, det var så roligt att få se dem igen. Verkligen fina valpar och visst kunde man se att dessa tre var syskon! Ulla-Bella (Brittas gps) ledde oss felfritt hem till Marita, på plats fanns också Marie-Therese som har Melwin en bror till Mickey även han så fin! Vi släppte ihop alla cockrarna och när hälsningsritualerna var avklarade blev det full fart, nio cockrar var de sammanlagt...eller egentligen var de 15 om vi ska räkna med små trollen också. Trollungarna fick hälsa på de större hundarna genom galler för de var ju för små för att delta i leken. Men vi fick hälsa och kela med valparna, herre jisses så söta dem var!!! Man bli ju alldeles sjuk när man vistas i närheten av såna små underverk. Det var verkligen en riktigt fin kull, trygga och harmoniska valpar. Bilder blev tagna, titta och njut. J
Ibland är man så trött att man nästan faller ihop. Ett fundersamt lakritstroll.
Farmor Britta har gosestund med puppisarna. Visa magen är bäst när en större cocker närmar sig.
Kan man vara sötare? Den svansen har direktkontakt med högremakter.
Min favorit, lille Ior alldeles bedårande var han. Marie-Therese njuter av valpterapi.
Matdags vid matbaren. Det syns väl hur älskade valparna är!
Marita och Britta, man kan inte annat än vara nöjd med en så fin kull.
Sen var det dags att ta en närmare titt på Mickey och hans syskon samt lilla Ester som är halvsyster med våra valpar, Travis Miles Of Smiles är pappa till alla dessa syskon. Förövrigt blev Mickey och Ester så goda vänner att Britta föreslog att guldklimpen skulle bli kvar hos Marita, det tyckte inte hans matte var någon bra idé alls!J Uppfödarmatte tog och ställde upp alla syskonen och så här ser de ut i dagsläget, åtta månader gamla.
Melwin
Mickey
Lisen
Harald (Lisen ville vara med på bild igen...)
Fina Patrik.
Simultanförmåga krävs när man både ska fota och hålla tre cockrar.
Som till saken hör måste man ha ett gruppfoto och som alltid är det en konst att få alla hundar att sitta samtidigt men vi lyckades och vilken fin bild det blev.
Vi tillbringade dagen utomhus och solen sken på oss hela dagen, tack för en trevlig dag Marita, Lasse, Britta och Marie-Therese!
På onsdagen blev det valpträff nummer två, Britta kom åter förbi och hämtade mig och båda busarna. Denna dag träffade vi Gunilla och Lennart samt brodern Alex och visst fanns likheten även här! Mickey och Alex fann varandra direkt och vi kom överens om att träffas längre fram så att bröderna får busa lite. Vi tillbringade några trevliga timmar borta hos Annika och efter en fika ute i det gröna var det dags att bryta upp. Det var så roligt att träffa allihop, tack för en trevlig stund! Så var det dags för Britta att fara hemåt, det blev många mil körda för hennes del dessa två dagar, vi hade två väldigt trevliga dagar och vi ser redan fram emot nästa gång!
Gunilla och Britta i samspråk. Alex tar en välbehövlig vilopaus.
Alex och Mickey fann varandra.
Lisen ligger och spanar i gröngräset.
Lisen, Patrik och Harald tyckte att det var trist att sitta fastbundna.
Alex ville inte först vara med på bild...det verkade lite mysko.
Britta med fyra valpar från Ebbas och Keanus kull.
I lördags var Mickey och jag på Väsby BK och tittade på agility tävlingar. Verkligen inspirerande, man ser hur roligt hundarna tycker att det är. Det som också är roligt med den här grenen är att nästan alla raser är representerade inom den, verkligen mångfald! Till min stora glädje fanns det flera pommar på plats, blir så glad att se att allt fler arbetar med dem för dessa små ulltussar har en härlig kapacitet. Klart att jag var tvungen och gå fram och prata med ägarna samt kela med dessa underbara pommar, det som gladde mig än mer var att alla var friska. En annan ras som jag tycker är intressant är japansk spets, en vacker hund och med mycket ”go” i, med lättskött päls och tydligen också en väldigt frisk ras.
Pommen Walle vilar mellan loppen.
Man får ta sats när man är liten.
Se så lätt lilla Maja tar sig över hindret.
Full fart till nästa hinder.
En ståtlig storpudel.
En mycket energisk och snabb Kelpie.
Vacker border collie i full koncentration.
En alldeles bedårande japansk spetsvalp.
En jappe i rörelse är så vackert, se och njut.
En väldigt snabb Sheltie.
En Pumi "in action".
Schnauzern tog en pinne och blev uppflyttad till högre klass.
Gissa om jag ser fram emot att börja med agility med Mickey!
|