Idag var det så dags för Mickey att gå anlagsprov i viltspår. Det blev en väldigt tidig start på dagen och busarna undrade väl om jag mist förståndet när jag steg upp så tidigt. Annika och dansöserna hämtade upp oss och vi kom fram utan att ha kört fel en enda gång...det var väl gott tecken om något.J Förutsättningarna för dagens spår var väl inte de allra bästa med tanke på det oväder som härjat här de senaste dagarna men vi hoppades på att slippa regn i alla fall och vi hade turen på vår sida.

I anlagsklassen var det två hundar anmälda Mickey och Mimmi, guldklimpen var den första att starta av dem. Mickey var lugn i spårstarten men efter en stunds spårande började han bli hetare och slog en hel del, när det var ungefär 100 meter kvar stötte han på älg spillning och tappade lite fokus efter det, när vi var ca 30 meter från spårslutet ser han en hund med förare på vägen och då vänder han sig om mot domaren och skäller ut honom??! Tok Mickey skäller ut domaren som om han inte sett honom tidigare...det måste ha blivit ett överslag...efter en liten stund släpper han det och fortsätter och spåra och kommer till slut fram till klöven. Det är inte det bästa spår Mickey gått men inte heller det sämsta men jag trodde inte att han skulle klara det då han tappade fokus i slutet och skällde ut domaren... Men till min glädje fick jag veta att han blev godkänd och domaren var nöjd med att han löst problemet i slutet på spåret. Han klarade anlagsprovet!

Även Mimmi klarade anlagsprovet men domaren var noga med att informera oss om att vem skulle ta guld respektive silver det tänkte han inte tala om utan vi fick vänta till prisutdelningen. Jag var fullständigt övertygad om att Mimmi skulle ta hem det för hon hade inte varit oförskämd mot domaren som Mickey hade varit...att skälla ut domaren så där...ja ja tokiga guldklimpen.J

Vi åkte tillbaka till mötesplatsen och medan vi väntade på den andra gruppen fick hundarna busa runt ett tag, passade på ta några bilder.

Så var det dags för prisutdelning. I anlagsklassen gick guldet till Mimmi och silvervalören hamnade hos oss, domaren sa att det var väldigt jämnt mellan hundarna och Mimmi vann med en poäng!J I öppenklass tog Elsa hem guldet, det innebär att Annika hade med sig hem två klubbmästare, härligt!! STORT GRATTIS Annika!

I championklassen tog Tindra och Billy hem guldmedaljen och blev klubbmästare, GRATTIS till er också!! Ja, grattis till alla som deltog idag!

I början av veckan åkte Annika och jag och hälsade på Sussie (kennel Pearldrops) och som vanligt åkte vi fel för vi babblade så...vi är helt hopplösa men det finns ju så mycket intressant och roligt att prata om. Dagen tillbringades ute i trädgården, mycket prat och skratt blev det och väldigt god mat bjöds det på.  Behöver jag säga att valparna var söta som socker och att vi hade kunnat kela med dem i all oändlighet.J Tack Sussie för att vi fick komma, det var en härlig dag!

En massa bilder blev tagna, alla som älskar valpar (det gör vi väl alla) titta och njut...här kommer lite valpterapi.J

Nu har det gått en månad sen sista uppdateringen men vi har verkligen inte legat på latsidan här även om det inte har skrivits några nya rader sen 7 maj.J

Vi har tränat en hel del sista veckorna, fokus ligger nu på lydnad och viltspår. Mickey har gjort stora framsteg i spårandet och det märks att han tycker att det är jätteroligt. Sista gången gick han som en klocka, var lugn och spårsäker medan gången innan gick det inte alls...hade det varit anlagsprovet hade han inte klarat det men ungefär 90% av gångerna spårar han riktigt bra. Det är så kul att ha en hund som tycker om och är bra på att spåra, min älskade Prins har inte haft spårandet som sin starka sida, däremot hade han nog blivit en riktig stjärna i personsök, men allt förändrades när han kastrerades och nu spårar han som aldrig förr...när han hittat klöven vill han inte lämna ifrån sig den.J Synd att han inte kan starta på prov, Chaplin går på Rimadyl och det klassas ju som doping och man kan inte få dispens på den. Men vi kommer att fortsätta spåra för det är en rolig aktivering.

Chaplin vägrade släppa klöven.

Framstegen fortsätter för Mickey även inom lydnaden, hans koncentrationsförmåga har blivit mycket bättre likaså stadgan, nu sitter/ligger han lös när jag och Chaplin tränar och leker och det är sällan han lämnar sin plats för att göra oss sällskap.

Platsliggningen har blivit mycket bättre, nu ligger han still och byter inte position hela tiden men en utmaning återstår dock och det är att få honom att förstå att han inte kan ligga och fånga myggor/flugor på en platsliggning.J

I fritt följ har kaninskutten nästan försvunnit helt och han börjar bli riktigt följsam, passen och sträckorna är än så länge korta. Det viktiga är att få honom att förstå vad han ska göra innan vi börjar med uthålligheten, vi måste också börja träna med koppel något vi inte har gjort så här långt för i klass I är det ju linförighet som gäller.

Apporteringen går bra, han apporterar både trä och metallapporten, vi får jobba mer med tempot in samt ingång. Som det är idag skulle han klara momentet för apportering i lydnadsklass I.

Inkallningen har börjat gå riktigt bra, han håller bra tempo in och han har en bra ingång.

Ställande under gång har nu börjat klarna för honom medan läggande under gång verkar vara svårare, kommer därför låta den bero ett tag och koncentrera oss på det förstnämnda.

Hindermomenten har vi inte börjat träna på än, det får komma om några veckor.

Det är så roligt med Mickeys enorma arbetsglädje och lättlärdhet, det gör träningen till en glädje och ger mig en riktig energikick och jag får verkligen ta mig nacken att sluta när det går som bäst. Han gör väldigt sällan sin röst hörd längre vilket var fallet förut då han skällde ut mig oavsett vad jag sa och vägen till hans tystnad har gått med handtecken och idag kan jag säga ett kommando utan att bli utskälld, det är framsteg det!J

Jag får ofta frågan när vi ska starta på tävling och där kan jag bara säga att det dröjer ett bra tag till för tävlingsstart för vår del. Mickey måste mogna mer, bli stabilare i sitt arbete och sen måste han vänjas vid olika typ av störning. Vi gör allt i det tempo Mickey klarar av, hellre skynda långsamt än att ha för bråttom och sen få ett bakslag.

Förra helgen var vi på utställning, Uppsala Cockerklubb anordnade utställning i Vendel och som alltid var det välorganiserat och riktigt trevlig stämning, mycket skoj och skratt vid ringen. Mickey blev 2:a med HP i sin klass och hans kritik finns att läsa här. Den här dagen var det också första gången som Mickey fick uppleva en löptik på nära håll...hans älskade Mimmi löpte för första gången och ja, Mickey visste inte riktigt vart han skulle ta vägen men jag tycker att han klarade den utmaningen ganska bra ändå...lite ofokuserad var han men fortfarande kontaktbar.J

Vi har också börjat cykla kontinuerligt och Mickey tycker att det är jätteroligt att springa bredvid cykeln, tillbörjan fick han springa i springern men sista gångerna har han varit lös och har skött sig riktigt bra. Han har fått lära sig ett nytt kommando ”luuugn” då han först tyckte att han kunde dra både mig och cykeln men nu har han förstått vilket tempo som gäller.J

Mickey har fått en ny kompis, sheltien Melwin, dessa två blev riktigt goda vänner och det var nog en av de första gångerna som Mickey inte hängde med i svängarna för Melwin han var snabb!

I veckan har vi varit ute i spårskogen två gånger och Mickey var så duktig! Guldklimpen har fått prova på lite svårare spår, med ny typ av hinder och underlag och nu är spåren mycket längre.

Han förstår vad som är på gång när klöven kommer fram och med det kommer också förväntningarna och då det för cockern så kända glädjekvittret. När jag började träna Mickey bestämde jag mig för att verkligen vara noga med att han inte får låta innan han börjar jobba eller under arbetet, oavsett vad vi jobbar med. Med Chaplin tog jag inte itu med problemet direkt när det började och när hunden väl har fått börja låta är det nästa omöjligt att få bort. Så nu ska jag vara klok och ta med mig den erfarenhet och inte göra samma misstag igen.

I tisdags gick han som en klocka i spåret, vek inte av spåret en enda gång och löste problemen lugnt och sansat. Igår var han lite ivrigare och väldigt snabb, fick stoppa honom för en paus ett par gånger så att han kunde samla ihop sig lite och fokusera bättre. Bra gick det och han hittade klöven. Vi måste jobba på att hålla ner tempot så att han inte börjar slarva när han spårar.

Här lite bilder från tisdagens spår.

I tisdags var jag iväg med guldklimpen till Lars Audell för röntgen av höfter och armbågar, tyckte att det var lika bra att röntga armbågarna också även om cockern som ras inte har problem med dem. Idag kunde jag läsa resultatet på SKK’s hemsida, guldklimpen har A höfter och UA på armbågarna!!!! Härliga resultat! Behöver jag säga att jag är glad?!J

Av alla Mickeys syskon och halvsyskon som är efter mamma Ebba och som nu är röntgade har alla A höfter, det är helt fantastiskt!! Stort GRATTIS till dig Britta!!

Nu har dagarna bara rusat iväg igen och jag inte hunnit uppdatera, även om det har varit mycket vila för min del har vi inte legat på latsidan hela tiden... det här har hänt sen sist.

I lördags blev det verkligen en tidig start på dagen när färden gick till Västerås, dem som känner mig väl vet att jag inte är morgonpigg av mig... gäsp säger jag bara (tankarna fanns att istället stanna hemma och ta en sovmorgon...). Till min glädje vaknade jag till en torr och solig dag, inte en regndroppe så långt ögat kunde nåt, härligt! Annika och Mimmi kom och hämtade upp oss och denna gång kom vi fram till utställningen utan att ha åkt fel en enda gång.J

I Mickeys klass var de sammanlagt tio hundar den här dagen underlaget i ringen var minst sagt obehaglig att springa på, det var så fruktansvärt halt!! Till slut blev det så dags för Mickey att stå på bordet och medan vi väntade på domaren började domaraspiranten känna genom guldklimpen, så kom domaren fram till bordet och även han började känna och klämma på Mickey. Det är tur att Mickey är en så tillgänglig och trygg hund för när två främmande människor står och klämmer på en hund samtidigt (ena fram och den andra bak) kan vilken hund som helst känna sig trängd. Jag måste erkänna att jag blev rätt ställd och förvånad över detta, då jag inte är van att ställa visste jag inte om det var normalt och därför sa jag inget (i efterhand har jag fått veta att det inte skulle gå till på det här sättet). Väl färdig på bordet var dags att springa några vänstervarv som blev tre-fyra varv till antalet. När domaren dikterat färdigt kom han fram till oss och informerade mig om att Mickey för dagen fick en tvåa, han tyckte att Mickey hade knappa vinklar bak, att han inte fick ut stegen ordentligt och att han inte var färdig. Ja, det sistnämnda kan jag verkligen hålla med om då Mickey hade varit unghund i bara tio dagar och färdig är han ju inteJ. Trist med en tvåa i protokollet men jag accepterar och respekterar att man har olika smak och önskemål på hund, för mig är Mickey den finaste (ja, jag vet... är inte helt opartisk J). Domaren var trevlig mot oss och med kommentaren ”Han kan nog bli bra” (..hm..) lämnade vi ringen. Mickeys kritik finns att läsa här.

Den här dagen fick jag också se Mickeys pappa Keanu i ringen, har endast sett honom på bild tidigare och han var precis lika fin i verkligheten.

Vårt ressällskap Annika och Mimmi lämnade också ringen med en tvåa, men många goda skratt på hemvägen fick vi ändå. Ett stort GRATTIS igen till alla som det gick bra för!

Den här veckan har Mickey och jag varit ute i skogen och spårat ett par gånger och med oss hade vi Annika och Mimmi. Vid första tillfället gick det inte så bra för guldklimpen han förstod inte riktigt vad han skulle göra men idag gick det mycket bättre. Han hade stort intresse för spåret, blev lite för het några gånger men efter en kort paus kom han ner i varv och kunde ta upp spåret igen i lite lugnare tempo, han hittade klöven och apporterade den nästan hela vägen till bilen. Mimmi däremot är en riktig liten stjärna i spåret och hon har definitivt framtiden för sig inom viltspår!

Det är så roligt att vi har kommit igång med all träning igen, jag bara njuter av träningspassen.

I lördags var det så dags för KM, Annika och Mimmi kom och hämtade upp mig och Busarna tidig morgon. Som vanligt så hade vi inga svårigheter att hitta saker att tala om (här behövs det ingen Läkerol för att få oss att prata), vi babblade på så att vi körde fel...men till slut kom vi fram i alla fall.J

Domaren för dagen var Kjell Svensson, kennel Seacrest. En trevlig domare som bemötte både hund som ägare på ett trevligt sätt. Guldklimpen tyckte att det var riktigt roligt att visa upp sig och nu har han börjat förstå att det är bra att springa framför matte. Vi som tränar lydnad stöter ofta på problemet att hunden inte vill lämna vår sida och som gärna tittar upp på föraren hela tiden. Något som är ett måste på lydnadsplan men inte så önskvärt i ringen och som sagt nu har Mickey börjat förstå vad som ska göras när utställningskopplet kommer på. Hur det gick för oss? Mickey vann sin klass med HP och slutade som tredje bästa hane. Det är vi verkligen glada för! Guldklimpens kritik finns att läsa här.

För Annika och Mimmi gick det också bra, dem kom trea i sin klass med HP, GRATTIS till er! Ett STORT GRATTIS till Karro (Kennel Honeywater’s), Cissi (Kennel Black Mica's) och Stina (Kennel Tans & Tins) som hade stora framgångar med sina egna uppfödda hundar!! Så roligt att se!

Det var en väldigt trevlig dag med härlig stämning i som utanför ringen och som alltid hade Uppsala Cockerklubb gjort ett jättebra jobb! Tack för en trevlig dag!!!

Både igår och idag har Mickey och jag varit ute på längre skogspromenader. Guldklimpen älskar att vara ute i naturen och han flyger fram bland stockar och stenar fullständigt orädd fylld av glädje. Oavsett hur fina våra cockrar är i utställningsringarna finns det inget som slår en cocker ute i det fria, att se dem ”in action” får en att tappa andan. En sån promenad förgyller verkligen ens dag!

Vilka underbara dagar vi har haft solsken dagen lång, Mickey har nästan varit omöjlig att få in och själv har jag ”fastnat” i solstolen flera gånger och inte led jag det minsta.J Prinsen som är en soldyrkare har sovit djupt i solen, det är underbart att se hur han njuter av värmen. Härligt med alla vårtecken som t ex alla de blommor som nu lyser upp vår för stunden gråa natur, i lördags såg jag årets första groda (nej, det var inte vår Herr Padda...han har inte synts till än men jag hoppas att han kommer och hälsar på oss även i år) och att se Mickey jaga fjärilar är ett riktigt vårtecken.J

Nu har det gått lite mer än ett år sen Mickey flyttade hem och mycket har förändrats men mycket är sig också likt, konstateras kan att guldklimpen har vuxit och att han och Chaplin trivs väldigt bra ihop. Tittade på bilder från då och nu...

           En liten guldklimp trivdes i solen...                                                               ...och det gör han fortfarande.

Aktiveringsbollen blev favorit leksaken...

...och det är den fortfarande.

     Busarna låg tillsammans och solade 2009...                                                             ...och så gör de även 2010.

Men att sova på ryggstödet...det kan han inte längre.J

Morgondagen kommer att ägnas åt bad och trimning av Mickey för på lördag är det dags för KM i utställning som Uppsala Cockerklubb anordnar och Mickey debuterar i unghundsklassen. Ingen vet vem som kommer att döma det kommer att avslöjas först på plats, spännande. Ska bli kul att träffa vänner och bekanta igen och prata lite hund.J

Idag hade jag ett härligt träningspass med busarna, vad roligt det är när det fungerar man får en riktig ”kick”!J På sista tiden har jag lagt ner mer tid på att träna stadga med Mickey och nu börjar resultatet av träningen att märkas. Mickey som har mottot ”fullt ös medvetslös” här i livet har tyckt att det har varit minst sagt rätt långsamt att sitta kvar när jag kastat iväg bollen/dummyn, han har ofta försökt tjuva eller inte brytt sig om kommandot ”kvar”, målet för honom har varit att hinna före bollen så att han kan fånga den i luften. Men den här veckan har vi haft ett genombrott och det är tydligt att han förstått vad han ska göra, nu sitter han som ett litet ljus alldeles tyst och väntar på kommandot apport. I den här träningen är det så bra att ha två hundar, framförallt när den ena är äldre och erfaren. Chaplin har genom sitt lugn, tystnad och fokusering visat hur man ska göra och så har han varit perfekt störning för Mickey. Jag har skickat ut Chaplin flera gånger i sträck för att apportera bollen och Mickey har fått sitta bredvid mig och vänta. Många gånger har det varit svårt för guldklimpen och det har ryckt i tassarna men han har klarat det, 98% av gångerna gör Mickey som han ska och när han stuckit iväg utan kommando har jag lyckats bryta honom.

Det märks att han är i en utvecklingsfas för stunden för han har börjat testa ordentligt var gränserna går och låtsas ofta inte höra när jag kallar på honom, vi har fått ta fram lagboken några gånger och fått titta lite närmare på några paragrafer. Det ska sägas att Mickey inte sett lagboken många gånger i sitt liv för han är väldigt lyhörd och vill vara till lags. Ja, han är helt enkelt inne i naturlig del av utvecklingen. Min lille puppis håller på att växa upp.J

Nu ska vi börja lägga upp träningen mer målinriktat och börja fokusera mer på hans framtida arbete. Närmaste tiden kommer vi träna på följande:

* fortsätta träna stadga

* visselpipan, han måste lära sig alla signalerna bättre

* börja med apportering med dirigering

* platsliggning

* fritt följ

* läggande och ställande under gång

* inkallning med ställande.

Ja, vi har lite att jobba med. Så roligt! Nu hoppas jag att vi får fint väder i helgen så att utevistelserna  blir roligare. Hoppas att alla får en trevlig helg!

Vi deltog också i uppfödargruppen där Britta tilldelades HP.

Så nu är debuten i de officiella utställningarna avklarad och vi kan inget annat än vara nöjda.J

Hur gick det för Mickeys lilla pärla Mimmi? Jo, hon blev 4:a med HP i sin klass, grattis till er Annika!

Skärtorsdag och man får damma av kvasten för en tur till Blåkulla, hört att många ska dit i år.J Någon som råkat ut för något aprilskämt än? Jag har klarat mig så här långt men dagen är långt ifrån över...J Hoppas på att vi får en solig påsk, vore skönt att få njuta av lite värme och lite renare och torrare hundar.

Vi ska börja förbereda oss för lilla Sthlm och Mickeys debut i de officiella utställningarna som är på lördag, det ska bli kul och se hur han tar en så stor utställning. Vi kommer också få träffa Britta som ska ställa Mickeys syskon Harald och Lisen samt underbart söta Barbie. Det ska bli jätteroligt att ses igen!

Det blir inte många rader skrivna idag vill bara önska alla en trevlig påskhelg.

GLAD PÅSK!!

Det har pysslats och fixats med pälsen i veckan som gått för igår var det åter dags för utställning. Utmaningen både i fredags samt igår var att få guldklimpen att hålla sig ren ända fram till ringen, för jisses så smutsigt vi har det här i mina trakter! Efter en stunds funderande på hur jag skulle lösa problemet kom jag tänka på Charlies gamla overall, som inte blivit använd sen -97J , var rätt övertygad om att den skulle vara för liten för Mickey men till min stora överraskning var ej så fallet och jag kan bara konstatera att Charlie och Mickey var/är av samma storlek och att Prinsen är till storleken den största av de cockrar jag ägt. Jag var också rätt säker på att Mickey inte skulle gilla det nya plagget men överraskad blev jag när guldklimpen traskade ut i den helt oberörd.

Till utställningen åkte vi tillsammans med Katarina och Rebecca som skulle ställa Mickeys bästa kompis jack russeln Bart. Jag hade inte några större förväntningar på någon bra placering för vår del då arrangören hade placerat alla hundar över 12 månader i vuxenklass vilket innebar att Mickey var yngst i gruppen. Såg dagen som ett perfekt tillfälle till träning. Mickey var jätteduktig i ringen, sprang på bra och stod lugnt och fint när han skulle. När det var dags för placering hamnade vi först som etta men domaren ändrade sig i sista stund och Morris hamnade som 1:a och vi som 2:a med HP. Domaren sa att det var väldigt jämnt mellan hundarna men att Mickey behövde stabilisera sig mer i kroppen, man ser att han fortfarande är ung. Stort grattis till Morris och Åsa som för dagen slutade som BIG-4! Är väldigt glad för gårdagens prestation och guldklimpens kritik finns att läsa här. Domaren Bertil Lundgren var väldigt trevlig och han behandlade hundarna på ett fint sätt, något som jag tycker är bra och lärorikt är när domaren berättar hur han har resonerat när han placerat hundarna och den feedbacken fick vi igår, kul.

Även Mickeys stora kärlek Mimmi fanns på plats och den lyckan när de två såg varandra var bara underbar att se och härlig dans uppstod mellan de tuJ . Äntligen fångades deras glädjedans på bild, tack för det Stina!

Love, love, fullständig lycka att åter ses.

Glädjedansen ville aldrig ta slut.

Katarina och Bart hade en riktigt lyckad dag, Bart blev BIR och senare BIG-3. Stort grattis till er!!

Katarina & Bart i gruppfinalen.

Det var svårt att få till några bra bilder med min kamera p g a dåligt ljus i lokalen därav att vissa bilder kan vara "gryniga". Bättre bilder togs dock av Annika och Stina, tack för bilderna! Vi hade en riktigt trevlig dag vid ringen.

Chaplin tillbringade dagen med Katarinas man Mirek och där har det varit muntra stunder, Prinsen hade hållit konsert, övervakat att potatisskallningen gick rätt till och agerat som budpojke med leverans av vantar, tofflor och annat nyttigt.J Tack för hjälpen Mirek!

Behöver jag säga att båda busarna var helt slut efter dagens aktiviteter och så även deras matte.J

Ibland händer det flera små glädjande saker inom en kort tid som förgyller vardagen för en och det är ju de små ting små gör det stora.

Förr igår kom Katarina och Bart och hämtade ut guldklimpen på promenad, det är bra att han kommer ut med andra då han hela dagarna är med mig. Sen är det alltid lika spännande att höra hur han sköter sig när jag inte är med, perfekt tillfälle att se om lydnaden finns där utan min närvaro.

Mickey Mouse hade varit sååå duktig hela promenaden, lydde Katarina så bra att han även fick vara lös. Både Bart och Mickey hade klarat av viltstörning och guldklimpen hade hittat föremål som han spontant lämnade av till Katarina. Gissa vem som blev glad av att höra det, nu vet jag att han verkligen har förstått vad han ska göra när han hittar något. Jippi!! Mycket finns kvar att göra men grunden är nu lagd.

Vi har några utställningar inbokade här framöver så jag försöker lära mig så mycket som möjligt om trimning, ni som känner mig väl vet att jag hellre är ute och tränar än trimmar...men nu börjar även mitt intresse vakna inom detta områdeJ , men det känns som det är långt kvar innan jag kan säga att jag kan utställningstrimma, hm. Det är verkligen en konst att få det se bra ut. Men till min stora glädje har jag fantastiskt stöd av Britta (Mickeys uppfödare), oavsett vilka problem jag tycker att jag har så kommer hon alltid med lösningar, tips och uppmuntrande ord. Det betyder så mycket, tack snälla Britta!! Vid vårt sista samtal kom vi på att jag saknade ett trimredskap som skulle förenkla mitt arbete avsevärt och då säger Britta ”Men jag har en extra här, jag skickar upp den till dig så har du den till nästa utställning”. Igår kom brevet, men hur underbar får man vara? Britta en STOR KRAM till dig!!

Och igår fick jag veta att mina underbara Busar pryder Uppsala Cockerklubbs första sida men då fick jag bli glad för det också.J En härlig överraskning, tack för den!

Jaa, det är de små sakerna som gör det. Helgen kommer att ägnas åt träning och trimning, Chaplin ser ut som en lurventuss och gör jag inget åt saken kommer han väl snart se ut som min lille Charlie gjorde sitt första levnadsår... Igår klippte jag ner hans tassar helt för att förebygga fukteksem som brukar komma när den blöta tiden på våren börjar, nästan ett vårtecken att se honom i ”strumplästen” J .

Passar på att önska er alla en härlig helg hoppas att solen ler mot oss alla.

Vilka underbara dagar vi har haft! Solsken hela dagen lång, man vill nästan inte gå in.

Mickey och jag har varit ute på långpromenader och tränat massor, han gör stora framsteg i det mesta. Han försöker ytterst sällan springa fram till folk längre på promenaderna, viftar glatt på svansen och passerar och för det mesta gäller samma sak med hundar men det är svårare för han skulle bra gärna vilja hälsaJ. Här lite bilder från våra härliga promenader.

Vi har lagt ner en massa tid på Mickeys föremålsintresse och det märks, målet är att han ska komma med saker han hittar ute till mig utan kommando från mig. Nog hittar han saker alltid och en del av dessa har vi fått med oss hem som cigarettförpackningar, snusdosor, godispapper, champagnekorkar... ja, det mesta som går att finna. Förr igår tog han med sig en bit av en planka, det största fyndet som han hittat så här långt.J

Mickey med en del av sina fynd.

Vissa saker är roligare än andra...

...som jeansfickan.

Vi har också lagt ner en hel del tid på apporteringen så nu springer han inte iväg med apporten/dummyn för att behålla den för sig själv längre, han kommer in med den glatt men vi måste få upp tempot. Mickey har aldrig haft svårt för att apportera men kommandot sitt/apport är riktigt svårt, att göra två saker samtidigt är i svåraste laget tycker guldklimpen. Problemet har han löst genom att lägga föremålet framför sig på golvet och sedan satt sig ner. Söta lilla guldklimpen, ibland blir det bara lite fel. Men även här har han gjort framsteg och för att testa detta ordentligt passade matte på ta kort samtidigt han apporterade och han klarade det galant.

Mickey börjar klara av allmänlydnaden riktigt bra så nu kan vi lite smått börja med

tävlingslydnadsträningen men vi skyndar långsamt. Jag har inte kunnat använda mig så mycket av kommandoord i träningen än då Mickey gärna tar till skall så det mesta har genomförts med handtecken, hans skällande har blivit mycket bättre men blir han lite ivrig så gör han sin röst hörd.

Prinsen får också träna men mer på att underhålla det han kan, utmaningen här är att få honom utföra saker tyst för han låter som en lite kanariefågel oavsett vad han gör nuförtiden. Inte visste jag att en hund kan yla samtidigt som den håller i en apportbock men det kan min Prins!J För att min gamle vän ska ha lite nya utmaningar i livet håller han på att lära sig apportera korv och han är riktigt duktig, jag har inte hunnit fånga det på bild än men bild kommer längre fram.

En riktig linslus är Prinsen (tvärtemot Mickey), när Mickey och jag höll på med våra aktiviteter hittade Chaplin champagnekorken och visade glatt upp den... J

Chaplin hittade champagnekorken.

Jag undrar bara hur mycket champagne det fanns kvar på korken.J

Det var ett tag sen som vi var på utställning men i lördags var det åter dags att ta några vänstervarv. Färden gick till Barva och utställningen hölls av Mälardalens Cockerklubb, 88 cockrar var anmälda. Annika plockade upp mig och Busarna vid ganska tidig morgon och färden dit gick bra så vi kom fram i god tid och kunde i lugn och ro förbereda oss för dagens uppgift. Till min stora glädje var även

Marie-Therese med Mickeys bror Melwin där, det var så roligt att ses igen! Snäll som hon är gav hon mig en hjälpande hand att finputsa guldklimpen, stort tack till dig Marie!

Mickey färdig för att visa upp sig.

Domaren för dagen var Rune Johansen som behandlade hundarna på ett väldigt trevligt sätt. Vid första uppställningen gick han fram till varje hund och smekte dem över nosen så att de kunde sniffa på honom och på bordet handskades han med dem på ett mjukt och fint sätt. Verkligen trevligt att se!

Mickey klarade sig ganska bra i ringen, blev lite distraherad av att ha hundar bakom sig så vi får försöka träna lite ringträning med andra hundar så att han vänjer sig. Det var första inomhus utställningen och det var inget problem för guldklimpen. På bordet stod han bra det gäller bara för hans matte att fortsätta träna på att ställa upp honom så att han kommer till sin rätta. Jag var lite orolig för att domaren skulle ge nedslag på Mickeys ”fysiska pondus”...han har vuxit lite för mycket på bredden, hm.J Till min glädje sa han inget om Mickeys runda midja, vi har sedan ett par veckor tillbaka börjat jobba på att få ner min lille herre i vikt. Mickey blev för dagen placerad som reserv och hans kritik finns att läsa här.

För brorsan Melwin gick det strålande, han vann klassen och blev till slut BIS-junior. För våra vänner Annika och Mimmi gick det också bra de placerade sig som 4:a med HP i sin grupp. Chaplins halvbror Zougin tog hem den största rosetten och blev BIS, så roligt. Zougin är 6 månader äldre än Chaplin och bara så fräsch och pigg, underbart att se! Gittans fina Ines vann sin klass och blev BIS-R.

Stort grattis till er alla!

Marie-Therese med Melwin som blev BIS-junior.

Zougin blev BIS och Ines blev BIS-R.

Bröderna Mickey och Melwin.

Det var en riktigt trevlig dag med många glada människor runt ringen. Vi ser redan fram emot nästa utställning som kommer att äga rum i slutet av mars.

Tänk att få ha en vän som Chaplin, alltid där vid min sida både i skratt och i tårar. Vi har inte varit ifrån varandra många dagar under dessa 12 år, tror att det sammanlagt blir 1,5 månad och då har jag nog tagit i överkant. Tillsammans har vi gått många mil och under dessa mil lärt oss massor, han är verkligen min läromästare ”en riktig hund” som man säger. De första tre åren av sitt liv testade han mitt tålamod mången gång och påhittigheten och kreativiteten var stor när det gällde att få genom saker på sitt sätt och inte mitt.J Många böcker om hundens mentalitet blev lästa för att få en riktigt bra relation och förståelse för min vän. Under dessa år fick jag ett antal grå hårstrån (i alldeles för tidig ålder, orsakad av frustration) idag återstår roliga minnen och de grå har åter ersatts av några blonda (men snart kommer väl de tillbaka men nu av andra skäl).

Hans vilja till att lämna sitt visitkort här och där har orsakat några extremt pinsamma och arga ögonblick, undrar om det finns något han inte kissat på...ska inte ens tänka efter. Ett av de mest pinsamma stunderna var nog när han helt sonika kissade på en otroligt vacker blue merle collietik som inte var intresserad av hans närmanden, odräglig som han var och inte ville acceptera ett nej kissade han på henne, sprang två meter bort började sprätta med bakbenen, viftandes på svansen och med ett ylande visade han sitt nöje över att fått det sista ordet. Uttrycket ”att vilja sjunka genom jorden” var extremt aktuellt i det ögonblicket för hans matte och aldrig har jag väl varit så nära på att åka på stryk av en husse som jag var i den stunden, som tur var var det här en klok husse för han såg till slut min förtvivlan och ilska över min lille slyngel. Ja, ett annat tillfälle för förargelse var när han stod i sin dagmattes soffa, tittade henne rakt i ögonen och kissade. Tur för honom att jag inte befann mig rummet för jag tror att han nog fått prova på bungyjump utan rep genom fönstret (dagmatte bodde på sjunde våning...) den dagen.

Så mycket vi har upplevt tillsammans, alltifrån tävlingar till att träna andra hundar. Min Prins är den bästa förebild som en fyrbent artfrände kan ha, alltid lugn och så genomsnäll (det finns nog inte ett ont hårstrå på denna hund). Han är min ständige kompass ute då jag inte har det bästa av lokalsinnen, han är den bästa värmekudde då han för det mesta ligger vid mina ben och han är den härligaste clownen med alla sina rackartyg han har för sig. Den gladaste av mina hundar är han, jämt viftar han på svansen och med uttrycket ”merry Cocker” har man nog tänkt på honom.

Apporteringsglädjen är stor.

Han fanns vid min sida när jag förlorade min älskade Tim, sorgen och förtvivlan var gränslös vissa stunder och där låg han i mitt knä och lämnade inte den förrän jag åter var lugn. Det sägs att en hund tar över ledarskapet om föraren är svag (att ta över ledarskapet har min vän försökt göra många gånger) men aldrig under denna period. När vi sen förlorade våran bedårande och evigt älskade Asterix var det min tur att hjälpa honom och lägga min sorg åt sidan. Kan en hund sörja? När jag skulle åka iväg med Asterix till den eviga vilan försökte Chaplin stoppa mig, han blockerade mig vid dörren så att jag till slut var tvungen att milt fösa undan honom. När jag kom hem hade han bäddat ner hela sängen på golvet, var orolig och hade diarré i tre dagar, under dessa dagar letade han efter Asterix varje gång vi kom in från en promenad. För första gången i sitt liv sprang han ifrån mig när han såg andra hundar, alltid av samma storlek och färg som våran älskade Fluff var väl framme åkte den glada svansen ner och han vände och gick därifrån när han insåg att det inte var Asterix. Under dessa stunder trodde jag att mitt hjärta skulle brista. Kan en hund sörja? Om så, då har jag beskådat det på nära håll.

Han är en sann flockhund, trivs bäst när det finns flera av hans art i flocken. När Mickey kom blev han åter sitt gamla jag och våran guldklimp är den enda av hundar som fått ligga alldeles nära honom utan att han gått sin väg, de trivs så bra ihop. Om de är bästa vänner? Nja, den rollen har nog jag, för allra lyckligast är han när det är bara vi två och träning står på tur.

  En liten Mickey fick sova nära Prinsen från första stund.                          Idag ligger de ofta bredvid varandra och tuggar ben.

Nu får jag uppleva ålderns höst med honom och jag njuter av varje stund och hoppas på att den ska vara flera år till. Min vän är otroligt pigg och fräsch för sin ålder, hans syn och hörsel är lite sämre och på promenaderna får jag ibland springa ikapp honom och lägga en varlig hand på hans rygg när han inte hör att jag kallar på honom, varje gång blir han lika glad över att se mig och verkar undra vad jag kan vilja. En del skador har han fått under årens lopp och därför går han för det mesta på Rimadyl men ser man honom springa ikapp med Mickey skulle man aldrig kunna tro att han är 12 år. Han älskar söka och kommer ofta med saker som han vill att jag ska gömma här hemma, allt som oftast sin morot. När magen kurrar som mest (vilket den verkar göra för jämnan J ) kommer han med en känga, en matta eller något annat som han kan tycka att jag för stunden kan behöva. Om han får något att fylla sin tomma magen med...ja, nästan alltid.J

                 Kan du gömma moroten?                                                           En till matta behövs nog i köket tycker Chaplin.

Många rader blir det när man skriver om en kär vän, tacksamheten och glädjen är stor över att få äga denna hund och med stor glädje brister jag ut i:

HIPP HIPP HURRA Drömprinsen fyller 12 år idag!

Vi minns

En liten glädjespridare och den största charmören av dem alla, oavsett om det var en tvåbent eller fyrbent han träffade så charmade Asterix alla lika mycket. Få glömde honom efter att ha träffat honom och många har frågat efter honom det sista året och blivit ledsna och besvikna över att han är borta. Ingen annan av mina hundar har fått sån uppmärksamhet och omtanke av omgivningen som lille Fluff fick eller än idag får.

Idag har det gått ett år sen jag fick ta farväl mitt lilla lyckopiller, saknade är precis lika stor nu som då. Sorgen har varit förstummande och uppgivenheten total, man känner sig så maktlös när sjukdomarna tar över och många gånger känns det som om man slåss mot en osynlig fiende. Man försöker på alla sätt överlista sjukdomarna, hitta vägar som gör tillvaron bättre och friskare för ens vän men så kommer dagen när man inser att man står maktlös och utan förmåga att påverka situationen längre och att man inget annat val har än att släppa taget. Det är så tungt och smärtsamt.

Men det som fyller tankarna är alla de underbara och roliga stunder vi hade, hur fantastisk denna lilla hund var. När man tittade in i hans ögon såg man rakt in i själen på en hund, hans pigga blick och glada uppsyn gjorde det omöjligt för en att vara ledsen eller arg. Han överraskade mig så många gånger med sin påhittighet och snabba slutledningsförmåga, om jag hade fördomar om en dvärghund raserade han dem varje gång.J Hans kavata sätt var en fröjd att beskåda och hans fullständiga övertygelse över att vara en Cocker spaniel fick mig att brista ut i skratt många gånger.

Texten om Asterix är inte riktigt klar än, den är svår att skriva av många anledningar. När man ser allt på pränt blir det så svart på vitt att han är borta och saknaden slår hänsynslöst sina klor i en och jag blir bara tvungen att ta en paus i skrivandet.

När jag skulle börja plocka fram fotografier på Fluffen kunde jag inte hitta mappen med alla hans bilder i, ett tag befarade jag att den försvunnit när datorer byttes för snart ett år sen, bilderna ligger kvar på gamla Flinta men p g a det gamla systemet är det svårt att föra över mappen till nuvarande datorn. Till slut kom jag ihåg att många av bilderna finns på cd -skivor så nu håller jag som bäst på att leta igenom alla skivor för att hitta bilder på Fluffen och jag har kommit en bit på väg, inom en snar framtid kommer text och bilder på honom att läggas ut.

Men idag minns vi den mest bedårande av pommar, min underbare Asterix.

Hipp hipp hurra, vi hyllar Mickey på hans ett års dag! Så fort tiden har gått, svårt att förstå att min lille puppis reda börjar bli stora killen. En sån underbar själ han är. Fylld av livsglädje och godhet, driven av sin nyfikenhet, underbart lyhörd och full med bus. Min guldklimp är verkligen en sann Cocker.

Nu har tiden hunnit rusa iväg och ingen uppdatering har man hunnit med...det nya året har börjat bra men det knäpper i husknutarna och knarrar under skorna när termometern visar på -20 grader men vi får vara glada att termometern ”bara” stannar där då det på många ställen i vårt avlånga land har varit bra mycket kallare. Naturen är så vacker att man får en känslan av att vandra rakt in i en sagovärld. Vissa dagar har varit så kalla att busarna inte kunnat vistas ute några längre stunder innan de börjat lyfta på tassarna, så våra promenader har dessa dagar blivit lite kortare men istället fler till antalet.

Tempot i våra liv för stunden är lugnt, lite träning inomhus, längre promenader när vädret tillåter det samt träffa vänner är vad vi ägnar oss åt.

En härlig promenad fick vi när våra vänner Anneli och Otto från Gotland var på besök, trist nog fick jag inte med mig kameran på promenaden, det hade varit kul att få föreviga guldklimpens fullständiga beundran för border collien Otto. Någon häftigare hund finns det nog inte på denna jord om man frågar Mickey, med en skräckblandad förtjusning bjöd han upp till lek men det kändes tryggt att ändå hålla sig nära matte när Otto tog fart.J

Katarina kom över på fika och blev fullständigt överfallen av busarna, Chaplin körde en hänsynslös charmoffensiv med en förhoppning om att fylla sin tomma mage med något ätbart (och lyckades med uppdraget) och guldklimpen...ja, han var bara lydig och lämnade Katarina i Chaplins våld.J

En mysstund med Katarina, Mickey undrar dock om bullen är hans. 

Vi har också träffat Annika och dansöserna för glada lekstunder mellan de fyrbenta och roligt prat mellan de tvåbenta. Att de unga (Mickey och Mimmi) börjar växa till sig har vi fått bevis på då båda visat kunskaper i att markera revir...suck, suck. Mickey genom att pinka i Annikas säng!!!! Mimmi ville inte vara sämre hon så hon traskade raka vägen till sin korg och...jaa, pinkade...suck, suck. Så nu får vi hålla ett hököga på dessa två när de träffas. Chaplin ser rätt nöjd ut under dessa stunder och ibland undrar jag hur väl han tränat upp Mickey, att markera revir är en kunskap som Chaplin verkligen besitter.

Även idag har vi haft glädjen att träffa våra vänner och några ögonblick blev fångade på bild.

Annika och Chaplin, bästa av vänner.

Chaplin vill inte vara med på bild längre.

        Visst finns det en likhet.

Kampen om råttan var ett faktum, Mimmi skulle bara ha den...

...så skulle även Mickey...

...en nöjd vinnare.

Men ibland ger han bara upp.

Listorna över årets Cockrar har lagts ut sen en tid tillbaka, alltid lika roligt att läsa hur bra det har gått för alla duktiga och fina Cockrar. Våra vänner Terese och Gus plockade hem Årets Lydnadscocker. Chaplins halvbror Zougin blev Årets Veterancocker. Mickeys halvbror Patrik kom på 2:a plats som Årets Juniorcocker. Marie-Therese och Diesel placerade sig på tre listor som Årets Brukscocker samt på 2:a plats både på lydnadscocker samt allroundcocker listorna, (Marie-Therese äger också Melwin som är bror till Mickey) en fantastiskt prestation! Ett STORT GRATTIS till er alla!!!

Verkligen inspirerande! Vill du läsa mer om hur andra hundar placerat sig kan du gå in på Cockerklubbens hemsida.