Chaplin

 

 

LPI, LPII Skvattrams Drömprinsen

 

Född: 1998-01-30

Smeknamn: Prinsen, Sammetsnos och "den lille slyngeln"

 Inofficiell titel: Svensk Slyngel Champion

 

 

 

Jag är den äldre av oss fyrbenta och till rasen Cocker spaniel och den klokaste av oss…om du frågar mig. Min uppgift i huset är att agera som vakt, en roll som jag tar på allvar. Många besökare tror faktiskt att det bor en Rottweiler här och jag är beredd att hålla med! Men där är matte och jag av olika uppfattningar då hon tycker att jag bara ska varna, medan jag tycker att det är lika bra att fortsätta tills nästa besökare kommer… Men har insett efter mina 11 år i livet att det är blondinen (min matte) som bestämmer…

 

 

Slyngel Champion

 

I min karriär som Cocker har jag hunnit med och provat på en del, jag retade vansinne på min matte de första tre åren av mitt liv. Tyckte faktiskt att jag inte behövde ha henne med på promenaderna och försökte göra mitt bästa för att skaka av henne men…jag lyckades aldrig! Försökte också mig på jakt några gånger men då kom blondinen med det långa benet före det korta och "transporterade" mig tillbaka till utgångspunkt och muttrade "du jagar när jag talar om dig för att jaga, förstått?!" Suck, så jag gav upp den karriären. Därefter provade jag på att agera som värsting, har hört att det finns några sådana bland de tvåbenta och att de är ena hejare på klottra. Vet du vad motsatsen till klotter är bland oss fyrbenta…jo, att pinka revir. Har pinkat på en soffa, några jyckars korgar, på matsäckar, smutstvätt och på några tikar…det finns nog några fler meriter jag skulle kunna ta upp på min lista…men man vill ju inte skryta… Men under min tid som värsting blev matte så svart i ögonen att jag trodde att hon skulle skänka bort mig, så efter de tre åren insåg jag att det var lika bra att börja samarbeta, det var ju ändå hon som hade kontrollen över maten och nyckeln till hemmet. Det var så här jag fick den inofficiella titeln Svensk Slyngel Champion.

 

 

Passion

 

En stor passion som jag har i mitt liv är Tjejer! Mm…tänk dig en stor svart tjej. Har faktisk varit ganska framgångsrik bland det motsatta könet, hunnit med några ganska långa förhållanden också. Till mina erövringar kan jag räkna en Rottis, Flattis, Aussie (den bästa av dem alla) och en Labbe, inte för att jag vill skryta…Det blev dock aldrig några fyrbenta resultat, om du förstår vad jag menar…Drog öronen åt mig när jag hörde att matte började mumla något om kastrering..HU! Så när jag blev cirka sex år gammal bestämde jag mig för att lugna ner mig, man kan ju inte vara playboy i hela sitt liv…Men med jämna mellanrum blir man ju lite drömsk i blicken när en pärla passeratoch man får nos på henne, ja…man är väl hane!

 

 

 

 

Min favorit tjej, aussien Nessie.

 

 

 

Ute på fältet

 

Vi har jobbat med en hel massa saker, matte och jag. Det jag tycker mest om är att spåra och köra agility. Spåra finns liksom i mina gener, speciellt viltspår. Matte har ibland svårt att hänga med när jag flyger fram i spåret. Varför ta det långsamt när man kan vara snabb? Agility är också himla skoj, i början tog jag det hinder som stod närmast och som jag tyckte mest om. Förstod efter ett tag att det gick bättre när matte visade vägen. Ja…det var ju det där med samarbete… Agility var den första gren som vi tävlade i, det blev inte många tävlingar, men skoj var det! Den karriären tog slut när jag skadade mina framtassar.

Det jag minst tyckte om var lydnad (men jag har ändrat mig nu!). Brukade ibland smita iväg från matte när vi höll på med fritt följ för att kolla in vilka som lämnat visitkort utanför appellplan…passade då på att även lämna mitt.. Men då blev blondinen så där konstigt mörk i ögonen igen och så började hon muttra. Så jag förstod att det inte var så bra gjort av mig. Efter ett tag tog matte fram ett hemligt "vapen", klickern! Och vet du vad? Då blev allting liksom mycket lättare och roligare. Det gick så pass bra att vi äntligen kunde starta på tävlingar och lyckades att ta LPI och II (du kan läsa mer om detta i mina resultat).

 

 

 

Livskvalité

 

Skulle jag fått välja ett riktigt yrke så skulle jag jobba på en skola…som rastvakt (om det nu finns ett sån’t jobb). På morgon promenaderna går vi ofta förbi en skola och då brukar det komma en massa barn springande som frågar "Får vi klappa hundarna?" och jag nästan skriker "Jaa, ta mig! Strunt i den där unga eländet (Mickey alltså). " För det är nästan alltid han som får all uppmärksamhet men då är min matte så himla bra för hon säger till barnen att de ska klappa mig precis lika mycket som de klappar det unga eländet. Gissa om jag trivs när de kramar och kelar med mig!

Kel…det är mysigt, varje kväll kurar jag ihop mig i mattes famn och jag bara myser när hon gosar med mig. Självklart sover jag i sängen, egen huvudkudde har jag också. Blondinen har några gånger sagt något om att jag inte egentligen borde få sova i sängen för jag är för dominant?! Vadå, dominant??? Men så säger hon direkt att " Du har sovit i sängen från din första natt hemma och kommer göra det till din sista natt här!" Hon är så klok min matte, vad vi trivs ihop!

 

 

 

                    Det bästa jag vet är:                                  Det värsta jag vet är:   

 

                         * att leka med bollar                                               * trimapparaten                                       

                         * att ligga i solen                                                     * att bli tvättad 

                         * att simma.                                                         * att gå till veterinären.

 

 

 

      

      

 

 

 

 

          

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                    Här jag & alla mina bollar.                                                            Man måste bättra på fräknarna.                        

 

 

 

 

                                                                

  Jag kommer inte upp!